Sanning # 1

 Ursäkta, men jag blir lite småförbannad....eller riktigt jä**la förbannad. Har människor glömt att Covid-19 fortfarande existerar eller har folk bara skitit i det och valt att återgå till det vanliga livet.

Vuxna människor borde ha bättre koll än så här. Skiter man nu i om man själv blir smittad så borde man åtminstone känna att de människor som håller sig undan och tar allvarligt på det hela inte blir smittade.

Du åker utomlands! Du vill, är glad, unnar dig, tänker inte på vad det innebär och de konsekvenser det kanske innebär för andra i din omgivning. Jag vill resa - jag ska!

Jag vill också resa. Helt nu på en gång! Men jag har lite vett i skallen som säger att jag inte ska exponera mig i onödan. Både för min egen, min familj och vänners skull, men även för alla andra jag kanske stöter på som jag eventuellt kan smitta.

Alla blir inte sjuka så det syns, vissa märker knappt av det. Men det finns faktiskt de som hamnar under intensivvård och till och med inte klarar sig. Läs nyheterna!

Varför är din vilja att roa dig och resa viktigare än mina föräldrars, grannes, arbetskollegas eller ditt eget barns liv. Jag undrar hur folk tänker. Bara för att gränser öppnas så tycks folk tro att det är fritt fram att återgå till det normala livet.

För att inte tala om dessa munskydd som vissa tror skyddar. De kanske skyddar till en viss del, men varje gång du tar i det, drar ner det, drar upp det, justerar det så utsätter du det för eventuell smitta. Munskydd i tyg.....what´s the point? Nu kanske det är så att alla med tygmunskydd tvättar det varje dag....eller?

Jag ville bara få det ur mig!

Fyller webshopen

Jag har precis lagt upp ytterligare ett antal figurer i webshopen. Gå gärna in ock kika! www.lunadsign.se

Rosa oktober #fuckcancer

 Det är oktober månad, den månaden på året som vi uppmärksammar bröstcancer. LunaDsign vill hylla alla hjältar, alla som överlevt och alla som kämpat men inte klarat sig och alla som skänker pengar till forskningen!

Mörkret som kommer närmare

 Hösten är vacker men också fruktansvärt jobbig. Den senaste veckan har dimman och regnet varit ständigt närvarande och jag känner hur min energi försvinner mer och mer.

Jag blir så trött och slut av mörkret och dagar med dåligt väder känns det som att det aldrig hinner bli ljust innan det blir mörkt igen. Jag vill resa, tanka energi och njuta av att se nya platser.

Undra om vi någonsin kommer kunna bege oss ut i världen igen utan ett hot om smitta....

En riktig skitkväll

 Igår kväll medan Mats och hans pappa höll på att gräva upp avloppsröret till skittunnan (ja, det har gått hål i det) så var jag ute och testade min kamera lite. Lite nya finesser och inställningar och så.

Jag satt nere på gräset på baksidan och fotade en gul stol när Maja kom ner. Hon kom på att hon skulle stå på stolen och balansera, så jag fotade henne. Tänkte inte så mycket på att gräsmattan som är ojämn och en stol som knappt är anpassad att sitta på inte var sådan bra kombination med ett barn på ett ben.

Hon vände sig om och så plötsligt tippade stolen och hon ramlade. Eftersom det ibland är rädslan som gör att barn gråter häftigt så visste vi inte så mycket mer än att hon landat på vänsterarmen. Jag reagerade dock på att hon direkt efter fallet var väldigt vit på huden i armvecket. Vi satte oss på verandan och försökte kyla ner armen med en påse fryst spenat invirad i en kökshandduk. Hon hade armen liggande på en kudde.

När jag såg att hon hade frossa och det märktes att hon hade ont. Från strax ovanför armbågen och ner till handleden. Efter ett samtal till 1177 åkte hon och Mats in till akuten. Det visade sig efter många timmars väntan och röntgen att hon hade en spricka i spiralbenet och sent på kvällen kom hon hem med armen gipsad från strax nedanför axel till handled.

Resten av året ska vi bara sitta stilla på varsin stol och inte göra något alls. Förhoppningsvis blir 2021 ett bättre år för oss alla.

Ekvationen som inte riktigt går ihop

106 figurer ligger för närvarande ute i webshopen. Just nu sitter jag och redigerar 5 st bilder på figurer som ska ut i shopen så snart jag är klar. Det innebär 111 st figurer.

Räknar jag att det tar mig cirka 6-7 timmar att göra en figur innebär det att det ligger ungefär 777 timmars arbete med att bara sy dem. Räkna därtill till den tid det tar för mig att fotografera, redigera och lägga upp dem i butiken så blir ett antal timmar till. 

777 timmar delat på 24 timmar om dygnet innebär att det rätt och slätt inneburit 32,37 dygn i bara tillverkningen. 

Jag tar 395 kr för en unik handsydd figur som inte ser ut som alla andra "leksaker" som massproduceras i fabrik till låga kostnader. Det innebär att jag får i snitt 56 kr i timlön när jag sitter och syr dessa.

I priset är inte ens materialkostnaden inräknad samt den tid det tar för mig att köra 4 mil för att inhandla detta material inne i stan.

Som många andra som sysslar med hantverk har jag flera gånger fått höra att mina produkter är dyra. Men då har dessa personer jämfört detta med mjukdjur som går att köpa för 39 kr på Ikea. Djur och leksaker som alla spottas ut i en fabrik i ett rasande tempo. Klart det går att pressa priserna!

Jag sitter och sliter vid min symaskin, jag får förhårdnader på mina fingrar av nålen, jag klipper, syr och skapar något unikt. Något som inte alla andra har. Mina figurer är en del av mig själv och ett sätt att göra något med min kreativitet.

1 oktober kommer Västerbottens museum att gå ut med slutgiltigt beslut om det blir någon julmarknad på Gammlia i år. Jag tror verkligen inte att det kommer bli det. Det känns bra eftersom vi måste hålla avstånd men samtidigt har det varit en stor del av min försäljning varje år. 

Bilden ni ser fick jag skickad till mig från min vän Amber i Australien. Hon jobbar som fotograf och har här fixat i sin sons rum. Detta är en av mina tidigare figurer och en av tre som jag skickade till henne för ett fotoprojekt hon gjorde för en tidning.

Ute och raggar

 Igår smet Kiwi ut. Jo, hon får vara ute men nu är hon i löpen och drog som en avlöning. Jag har inte sett skymten av henne sedan igår förmiddag.

Jag satt ute till sent igår, frös och ropade, lockade och gjorde allt för att hon skulle komma tillbaka. Idag har jag gått längs med vägen och ropat.

Hoppas verkligen inte att hon blivit påkörd av någon bil, för folk kör som galningar längs vägen många gånger. Sen vore det inte heller så bra om hon kom hem och var gravid. Jag har varit med om det två gånger förr, dock inte med henne.

Nåväl, hon kommer väl när hon varit ute och raggat färdigt.