Lätt när det är rätt

Nu förstår jag hur det ska kännas när allt är rätt. När varenda liten detalj hamnar på rätt plats och gör allt så enkelt. Allt fungerar, allt känns så oerhört bra!
Träffa barn - funkar hur bra som helst!
Träffa alla föräldrar - inga problem!
Para ihop katter och hund - simpelt!
Prata om allt - en sån självklarhet!

Det är så lätt när det är rätt! Jag har aldrig känt mig så lugn och tillfreds inombords tidigare. Ingen stress, ingen oro bara skönt!

The missing piece

Man vet inte vad man har saknat förrän man hittat det. Det är sant!
Plötsligt var han där....ögonen som bara brände sig in i mina. Det är kanske löjligt att säga men jag kunde verkligen inte sluta tänka på honom.

Sen kom ett meddelande. Mitt hjärta stannade. Han skrev till mig....till mig!!! Det kändes helt ofattbart, så overkligt!
Nu kan jag verkligen inte sluta tänka på honom. Det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Och däremellan pratar vi. Som vi pratar!
Jag har aldrig känt så här tidigare, att man hittar någon som stämmer in så bra på alla sätt och vis.
Det var meningen att vi skulle träffas nu. Allt som hänt tidigare har bara varit vägen hit. Vägen till honom! Min saknade pusselbit som jag så länge letat efter!

Men hallå!!!!

Det har funnit en lukt...eller snarare en odör....möjligtvis en stank i mitt kök. Min syster påpekade detta i förrgår och jag hade inte känt det. Kanske hade min näsa vant sig eller så har jag dåligt luktsinne (vilket kan vara rätt praktiskt i vissa situationer).

När jag igår kom hem från mina föräldrar kände jag själv lukten. Så jag har tillbringat mycket tid med att gå runt och sniffa som en blodhund. Kollar blomkrukor, disktrasa, avlopp, sopor, eventuell gammal mat - ja allt tänkbart. Men jag kunde inte lokalisera den. Beredde mig på en helsanering av delar av köket, som möjligtvis kunde vara drabbat.

På kvällen hällde jag klorin i diskhon i förhoppning om att det skulle försvinna under natten. Det gjorde det inte.

Men jag hade morgonlektion, uppgifter och sådant som skulle göras innan jag kunde på mig saneringdräkten.

Sitter i godan ro och lyssnar på Jims lektion i endokrinologi. Vid en 5 minuters bensträckare tog jag ut alla sopkärl och diskade ut dem. Torkade under diskon, ni vet där plankan är och all möjlig skit kan samlas. Men det var inte mkt där. Inget som luktade i alla fall.

Tillbaka till lektionen och just när det blev som mest spännande med akromegali och annat så gick strömmen. Hela området blev kolsvart!

Så där blev jag sittande och stirrade in i en svart skärm.

Efter att ha ringt och kollat om det var strömavbrott i andra delar av stan satte jag mig i vardagsrummet och tände ett ljus. 

Det var knäpptyst, regnade och var grått ute. Jag kunde inte plugga, hade lite batteri i mobilen och hade ingen aning om hur länge detta skulle pågå.

Lätt irriterad bestämde jag mig för att tända alla ljus jag hade i lägenheten och fortsätta sanera - trots mörkret.

Precis när jag fått fart på alla ljus kommer strömmen tillbaka. Känns nästan som om nån vill jävlas med mig.

Lektionen får jag ta i kapp sen. Jag sanerade klart, har t.o.m. torkat bakom spisen. Just nu vet jag inte om det luktar eftersom jag befunnit mig i detta hela dagen. Hoppas!!!

Utmaningen

Vissa dagar flyter allt på, andra dagar vet jag inte vad jag ska göra. Idag är en sådan dag.
Vi startade en ny kurs på morgonen, i IT och sedan skickade vi in en uppgift i anatomi/sjukdomslära. När det var gjort satt jag som ett frågetecken....vad skulle jag göra nu.
Nina skulle iväg och träna och jag åkte då iväg för att posta beställningar och köpa mer vadd och vita strumpor.
När man får vissa beställningar och det inte finns strumpor i just dessa färgerna får man ta till det gamla knepet - färga!

Det finns liksom inget annat sätt att göra det på!
I gårkväll fick jag ett önskemål från en liten kille om följande figur:

Ödla med drakvingar och fenor så den kan vara på land, flyga och simma... lite av en flygamfibie...
Ett gult, ett orange öga, ena ögat större 
Färger: lite blixtig, lite eldaktig, röd, svart, randig, prickig, lite luftig = det ser ut som rökmoln... lite vit och svart...
Med kattmin..Hur nu det ser ut (mammans fråga)
Öronen, de är som vanliga öron fast ett är hårigare än det andra....
Taggar på ryggen som är vita, svarta och gråa.
Den har ganska vassa klor för att skydda sig med, men den är inte läskig utan jättesöt... 
Den har en svans som är lite randig och prickig.

Ja, det här gör ju verkligen att jag får tänka till! Jag vill ju inte göra någon besviken, och jag försöker alltid göra mitt bästa när det kommer speciella beställningar.
Det är en utmaning som är kul eftersom jag annars syr lite på rutin. Nu måste jag verkligen bena i beskrivningen och se vad jag kan åstadkomma.

Att skänka sin kropp....

Under den pågående tiden på min utbildning har min mamma ibland frågat om det vi lär oss, för det kan emellanåt verka som att, utifrån de arbeten vi gör, vi ska bli läkare.
Det gör att jag börjat tänka på en lögn jag en gång i tiden drog på ett uteställe, just här i Umeå.
Jag var 18 år och bosatt i Skellefteå. Hade the time of my life och trivdes verkligen med det jag gjorde just då (jobbade på lokal-TV).
Min kompis Madde bodde här i stan och pluggade. Det var valborg och gänget från Luleå plockade upp mig på vägen mor Umeå där vi skulle sova hos Madde.

Det är en valborg jag aldrig ska glömma. I min värld innebar valborg i den åldern av brasa och korvgrillning.
Hur som helst kom vi till lägenheten som hon vid detta tillfälle delade med sin bror. Han var tack och lov inte där den här dagen.
Vad jag kommer ihåg från den här kvällen var att Anette kom på att vi kunde grilla korv i ugnen.  Så hon la på en massa korvskivor på gallret vilket resulterade i att Madde fick ägna kommande dagar åt att skrapa bort inbränt fett i ugnen.
Jag var kär i en kille från Skellefteå som av en händelse befann sig i Umeå just denna dag, varför jag ringde honom och bjöd in till fest.
Innan de kom till oss skulle Madde färga håret. Men när hon lutad över badkaret skulle skölja ur färgen rasade hela duschdraperistången ner i nacken på henne och hon ramlade ner i badkaret. En porslinsfigur ramade ner från ovansidan av badrumsskåpet och spräckte handfatet.
Allt vi andra hörde var ett jäkla liv inifrån toaletten. Jag kunde verkligen inte sluta skratta åt detta, och tro mig jag skrattar fortfarande åt det hundra år senare.

När killarna kom till festen ställdes det fram chips och dip på bordet. Ta chips, erbjöd jag....å dipp!
Vad jag inte visste då var att tjejerna tagit fram en skål cornflakes och en annan med fil.
Det blev aldrig nåt med den killen kan jag säga!

Vidare åkte vi till stan och gick på nåt uteställe....där var det nån smörig kille som....ja, jag kommer inte ihåg om han flirtade med Madde eller mig, men jag försökte imponera på honom och drog till med att jag pluggade till läkare. Jaha, tyckte han....(smått imponerad kanske...)
Ja, sa jag myndigt, just nu håller vi på att obducera, och jag tycker det är såå bra när folk skänker sin kropp till vetenskapen!!

Sen drog jag hem till Skellefteå och gjorde ett reportage om en tant som skrev poesi!

En förmögenhet för en ynka sladd!

Det är fredag eftermiddag och jag är lite trött eftersom det redan börjar skymma ute. Idag har jag suttit och pluggat inför terminologi-tentan vi har på måndag. Tillsammans med Nina har jag kört glosförhör på distans. Vissa ord vill verkligen inte fastna!

Jag har beställt en ny laddkabel till min dator. Igår kväll när jag låg i sängen och tittade på Gråzon tyckte jag att det luktade lite bränt. Studerade sladden och upptäckte att den såg ut så här!

Idag har jag tejpat den med eltejp väntan på den nya som jag beställt. Jag hittade en på nätet för 299 kr. Svindyrt för en kabel, men med tanke på att den kostar över 900 kr på Clas Ohlsson och Apple så kom jag lindrigt undan.

Har tagit lite skollediga nu och sitter och petar på en mönsterrapport till Stinas kommande kollektion. Hundar i alla varianter. Det känns skönt när man har tid att slutföra projekt som legat och grott ett tag.
Jag har även börjat fundera på julmarknaden som går av stapeln den 8-9 december.

Jag hoppas jag får samma placering som tidigare år. Det är precis vid ingången till museet så toaletten är nära, och det är perfekt när man vill gå in och värma sig. Att stå ute en hel dag gör verkligen att man blir totalt genomfrusen.

Jag har tryckt ut fler lappar till figurer, slutfört påbörjade och lagt ut i webshopen. Nu är det bara att invänta datumet!

Att umgås med en sjöman!

Så här låter det vissa dagar:

- Varför i hela jävla helvete!
- Gud så jävla förbannad jag blir!
- Helvete vad ont i ryggen jag har!
- Jävla idioter!
- Jävla skit!
- WTF!
- Nä! Jag vill inte göra nån jäkla enkät! NEJ! Stopp! Fuck!
- Jävla pedalen!
- Den där jävla varningen!
- Region Jönköping tjofräs!
- Fan vad störd jag blir när vi fick fel för att vi hoppat en jävla rad när det såg bättre ut!
- Jävla nefro-barnläkar föreningen!

Vi sitter 21,7 mil ifrån varandra! Och detta är vd jag får höra - dagligen!

Nä, skämt åsido, det är väldigt roligt och uppfriskande att prata med dig Nina! You make my day!