Bra är bra nog

Det jag ska skriva om nu är jag inte ensam om. De flesta känner så någongång, andra känner så jämnt. Jag tillhör den andra kategorin.
Vi är inne på den andra skolveckan och idag ska vi ha vår första uppkopplade anatomilektion. Jag hoppas verkligen att tekniken inte strular.
Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget läste jag ett inlägg som en av mina klass-/grupparbetarkompisar skrivit. Och hon känner precis som jag - och som sagt, många andra.
Vad har jag gett mig in på? Kommer jag att klara det här? Vad har jag missat? Är alla andra bättre än jag? Jag fattar inte!! Har jag gjort rätt? Tänk om de tycket jag är korkad....listan kan göras lång!

Det är ett svårt beslut att gå från ett fast jobb, med trygghet, inkomst och ramar till ett liv med studier, egna initiativ, prestationer och oro. Det här är mitt jobb de kommande två åren. Jag får betalt för att göra det här. Nu är det ju inte så att jag får lön för det, utan snarare ska försöka överleva på studielån och bidrag, men dock. Förhoppningen och motivationen ligger ju i att det här ska leda till ett jobb framöver.

När det kommer till prestationsångest och krav så blir det lite svårare. När känner jag mig nöjd? När räcker det? Det är ju inte så att jag vill gå omkring med ett dåligt samvete om jag gör något annat på kvällen eller helgerna - såvida jag inte ligger efter i studierna. Men det känns ju inte riktigt lika seriöst när jag sitter hemma och jobbar som om jag sitter i ett klassrum på dagarna. Det är egentligen konstigt, för det är ingen som säger det annat är den lilla djävulen som sitter på min axel och väser i mitt öra.

Det känns i iallafall skönt att vi i gruppen har samma dumma tankar, för då vet jag att det är normalt.
Så när jag sitter där och bankar huvudet i bordet för att jag inte kan och förstår så intalar jag mig själv att det faktiskt inte gått så många dagar på utbildningen!

Hej Malin!

Hur många gånger under de senaste åren har jag inte tänkt att det vore roligt att göra nåt annat. Jobba med något kreativt även utanför fritiden.
Några projekt har jag haft men det finns ju speciellt en dröm som jag gått och tänkt på länge.

Idag kom det ett mail....Hej Malin!
Det visade sig att det var ett jobberbjudande. Att illustrera en bok som den här tjejen skriver. En barnbok, som kanske rent av blir en serie av böcker!
Är det för bra för att vara sant?

Balansgång

Jag är inte van att ha det så här. Jag är van att stämpla in en viss tid och stämpla ut en annan. Däremellan vet jag exakt vad jag gör.
Nu ska jag själv disponera min tid, vara disciplinerad och planera vad som ska göras.
Vi är inne på andra dagen på hemmaplan med studier. Hur lätt är det inte att komma på något annat som man borde göra....dammsuga, sätta igång en tvättmaskin, ja ni förstår dilemmat.

Det gäller att se studierna som ett jobb. Vilket jobb som helst som ska pågå mellan vissa klockslag. Och sedan kan jag med gott samvete göra något annat. Just det har jag svårt för, att känna att det är ett jobb som man blir ledig ifrån.
Samma sak är det när jag syr. Det tycker jag i och för sig är så roligt att jag inte ser det som ett jobb just därför. Men det gäller att hitta balansen mellan jobb/studier och fritid.

Idag har jag skickat in ett arbete i kommunikativ svenska samt att jag läst om celler och cancer.

Jag har även suttit med studieuppgifter om cancer som sedan ska sättas ihop i grupparbetet vi ska börja nästa vecka. Men nu är det fredagkväll och jag har stängt locket på datorn.
Nu ska jag fortsätta sy på mina beställningar!

Verkligheten

Jag var slut, fullproppad med information och hade hemlängtan när jag svängde in hemma I gårkväll. Efter tre dagars korvstoppning satte jag mig vid min symaskin och började sy en kyckling. Jag behövde rensa tankarna lite.

Hemma går Kiwi runt och skriker efter en kille. Hon ligger och rullar sig på mattan och är extremt närgången vilket har gjort det svårt för mig att koncentrera mig på mitt första inlämningsarbete. 

 

Men jag har dock försökt vara disciplinerad och inte tänka att jag hinner...sen...

Nu har jag tagit kväll och tar nya friska tag imorgon istället.

Home sweet home!

Nu är jag hemma i Umeå igen. I hemmets trygghet!

Fasen vad mycket känslor och tanka r som kommer upp till ytan när jag återvänder till min hemstad. Både sådant som har hänt förr, och tankar på det som varit för inte allt för länge.

Jag ska inte tänka på sådant nu! Min energi måste fokuseras på mig själv och det som är just nu.

Vi fick sluta lite tidigare idag så jag kom hem i bra tid. Jag var inte alltför trött på resan hem. Skrålade med i min spotifylista till Skellefteå får jag stannade för att tanka och gå på toaletten.

Från Skellefteå och hem lyssnade jag på ljudbok.

Väl hemma möts jag av Smilla i hallen. Kiwi ligger och rullar på mattan i vardagsrummet. Hon löper...och skriker!

Det är skönt att vara hemma igen! Borta bra men hemma bäst!

Ikväll tänker jag inte på skolan. Ikväll jobbar jag med företaget. Två specialbeställningar ska göras!'

Imorgon är det skoldags igen, men ikväll är det freetime!

Kommunicera mera!

Sista dagen i Luleå för den här gången. Idag är det dags för Anatomi, fysiologi och sjukdomar. Intressant! Jag ljuger inte! Jag tycker faktiskt om det och ser fram emot dessa lektioner.
Igår var den första dagen med riktig lektion och det innebär Kommunikativ svenska. Hur man skriver, varför och vad man INTE bör göra. Exempelvis SÄRSKRIVA!! Och förkortningar som kan bli aningen missvisande.
Exemplet som läraren visade hade stått i en journal: Pat. mår bra i sin grav.
Det kan tolkas aningen fel som man inte förstår att patienten mår bra i sin graviditet.

Vi startade upp vår grupparbetesgrupp och vårt motto är: Good is good enough! Skönt att alla är på samma nivå.

Kvällen tillbringade jag och Sarah på Pinchos och åt god mat. Alldeles för god mat. Jag hade magknip när vi tog bussen hem eftersom vi nödvändigtvis bara var tvungna att pressa ner churros som sista rätt. Det är som att äta en bit av himmelriket.

Nu har alla barn och vuxna lämnat hemmet och jag ska duscha, packa ihop alla grejer och avsluta sista dagen på skolan innan jag kör tillbaka hemåt igen. Det är då den riktiga utmaningen börjar. Det är då jag själv måste strukturera upp min vardag med studier och allt annat livet bör innehålla.

Första dagen

04.15 ringde klockan och 06.25 var jag på väg norrut. Mot Luleå, mot skolan, mot framtiden.

15.15 satte jag mig i bilen, stirrig, slut och nervös. Idag har vi bara gått igenom praktiska saker såsom kursplan och annat vi måste veta för att komma igång. Vi har delats upp i grupparbetsgrupper.
Herregud vad mycket vi ska läsa! Och så många olika saker! Jag kände mig rent ut sagt livrädd, men jag får inte tappa tron på mig själv och vad jag klara av.

Jag ska inte ge upp för jag är inte mer korkad än någon annan.
Kämpa!!!!