Ögonbrynen som försvann.....

Idag känner jag mig aningen tom inombords. Att det skulle bli ett sådant hål bara av att sluta jobba trodde jag inte. Jag vet att jag inte kommer tappa kontakten med de människor som kommit att betyda så oerhört mycket för mig, men det kommer antagligen inte att bli den där vardagskontaktens som det automatiskt blir när man jobbar tillsammans.

Så jag är lite spretig idag. Det känns som att jag har nerver och känslorna utanpå kroppen.

Nervositeten inför att börja något nytt finns där också. Det känns skönt att jag ska bo hos Freddy och Sarah som känner mig så väl och varit med i mitt liv under många år.

Imorgon är det alltså skolstart och jag tror, trots alla känslor som är i omlopp, att det kommer bli superbra.

Jag pratade med min mamma på telefon för någon timme sedan och hon hade en uppmaning till mig inför det nya.

Färga ögonbrynen! 

Jaha, vadå tyckte jag. Jamen kolla på de senaste bilderna du la upp på dig själv på instagram. Du har ju inga ögonbryn! Se till att färga dem nu så du ser lite piggare ut.

Hon hade rätt, som vanligt! Jag hade inga ögonbryn på bilderna. Jag förstår verkligen inte vart de tar vägen....

Nu är det åtgärdat så nu kan man möta mina klasskompisar utan att de höjer på ögonbrynen! ;)

Redo för nya utmaningar

Två dagar gjorda - två dagar kvar på jobbet. Det är blandade känslor eftersom det är många som jag arbetar med som jag kommer sakna att ha daglig kontakt med.
Det kramades igår när två av dem jag uppskattar mycket på jobbet inte kommer vara på plats mina sista dagar.

Men jag känner mig redo för nästa steg framåt nu. Jag vill vidare och jag hoppas verkligen att det här är rätt för mig.
Alla böcker som behövs för att påbörja utbildningen är inköpta och jag får låna en PC av min pappa. En dator till låns i 2 år mot 2 st flugsmällor - en bra deal enligt mig!
Tack Tim för att du hjälpte mig att få fason på den!

På måndag smäller det!

Lördagstankar

Så var den här sommaren över. Ingen kan väl komma på tanken att klaga på vädret?!
Jag har haft 4 veckors semester och på måndag börjar sista arbetsveckan innan skolan sätter igång.
All studielitteratur är inköpt och jag känner mig både nervös och förväntansfull.

Jag har varit pissdålig på att uppdatera bloggen i sommar (desto mer på instagram), men vaken kropp eller hjärna har fungerat så väl i den kvava värme som varit. Nu har dock svalare, mer höstlik luft börjat dra in över landet.

Jag tog höstens första promenad idag med förhoppning om att komma igång på samma bra sätt som jag gjorde under början av sommaren. Jag får passa på att tanka upp inför hösten och den långa vintern vi har framför oss.

I och med resan ner till Dalarna som jag gjorde förra veckan så har jag nu fått en nytändning i fotograferandet. Det känns jätteroligt att ha någon att dela sitt intresse med och Anki fick mig att tänka i nya banor. Våga!

Är du redo?

Är du redo för att åka iväg i helgen, frågade min mamma igår när jag träffade mina föräldrar på stan.
Vart då, undrade jag.
Till Dalarna!

Panikuppvaknande - inte för resan, men för att det innebär att semestern är inne på sin slutfas.
Det känns inte som att jag gjort något alls under min ledighet. Visst, jag var i Grekland en vecka. Men resten känns som ett enda varmt vakuum. Jag har inte orkat ta mig för i princip någonting. Men jag kan tänka mig att de flesta känner likadant i den här hettan.

Med semestern på upphällning innebär det också att jag går in i min nya fas som student. Det knyter sig i magen lite bara av att skriva det.
Jag håller på att jaga skolböcker för fullt och snart har jag 2 år av studier framför mig. Har jag gjort rätt val?

Nyhet!

Nu finns det massor med nya figurer ute på webshopen!

Jag har även uppdaterat de gamla lapparna till nya, så de nya figurerna kommer att ha lappar som ser ut så här framöver.

För er som vill följa Luna Dsign på Facebook så kan ni gå in och gilla sidan!

Stå på er! Våga stå ut! Våga vara annorlunda!

Dålig start med bättre avslut

Så kan man beskriva min dag i går. Jag vaknade med en hemsk migrän och så fort jag reste på mig kändes det som att jag skulle kräkas. Det bankade fruktansvärt i huvudet och det kändes som att halsen inte skulle orka hålla huvudet upprätt.
Jag gjorde ett försök till dusch men blev sittande på toalettstolen innan jag vände tillbaka till sängen.
Under dagen intogs 1 st alvedon, 1 st mirakelnässpray för migrän, 3 ignorin, 3 koffeintabletter och 2 resorb. Nacke, panna, tinningar och skallbas smordes med tigerbalsam.
Jag lyckades tillslut ta en dusch och fick i mig lite frukost/lunch.
Jag tillbringade dagen fram till kl 14 i sängen, så här:

Sedan kom lättnaden. Trots att man känner sig som i ett bakisvakuum efter sådan huvudvärk så orkade jag till dagens viktigaste happening. S fyllde 6 år och det var tacomiddag och tårtkalas. Det får man ju bara inte missa.

Jag missade ju M födelsedag i lördags eftersom jag var på väg hem från Kreta då. Två kalas går ju bara inte att missa!
Som vanligt serverades den mest fantastiska tårtkreationen tillverkad av min syster. Flamingotårtan missade jag, fick bara ett sms med en bild på den.

Men enhörningstårtan fick jag smaka av! Yummie!!!!!

Och som toppen på kakan så fick jag tydligen se mitt livs första bärfis idag! Då kan jag styrka det från min bucketlist ;)

Tacka gud för resorb!!

Just nu består livet av svett, kvav tryckande värme, huvudvärk, resorb och klibbiga nätter med rätt så dålig sömn.

Det råder värmebölja i landet! Skogsbränderna rasar och gräsmattorna är torra och döda.

De som har haft semester så här i början av sommaren kan verkligen inte klaga på vädret om det är sol och värme de sökt.

Jag kan bara komma ihåg att det regnat en enda gång på många många veckor.

Jag längtar efter lite svalka och regn. Det tror jag naturen också gör.

Imorgon är sista jobbdagen innan 4 veckors semester. Mitt livs första sommarsemester sedan jag blev vuxen. 

Sedan har jag ungefär 4 jobbdagar kvar innan skolan börjar.

Jag försöker packa min resväska inför en vecka på Kreta. Planet går tidigt på lördag morgon. Det är varmt där med, men då kan jag åtminstone ligga i blöt i en veckas tid.

Jag tycker inte om att packa. Verkligen inte. Förr packade jag alltid tidigt, nu packar jag så sent som möjligt.

Allt känns som i en dimma när det är så här varmt. Det kopplar inte som det ska i huvudet. Trots svalkande dusch så rinner svetten som ett vattenfall längs ryggen. 

Tänk på frostigt gräs och kalla kinder. Tänk på dagarna då man får dra halsduken tätt runt halsen för att inte kyliga vindar ska nå in till skinnet. Nog längtar man lite efter frisk och hög luft sådana här dagar.