Jag sitter, blek med mörka ringar framför datorn större delen av tiden. Vi är inne på slutspurten av vårt examensarbete och vi börjar se ljuset i tunneln. Tack och lov! Det här är tamejfan det tråkigaste jag gjort.
Vi sitter och läser, omformulerar, blir irriterade, gör om, räknar på statistik, får det inte att gå ihop, räknar om, hittar felet, jämför och allt om och om igen. Det här är sånt får en att hamna på psyket. Känns som att det aldrig ska ta slut.
Räkan växer i alla fall och mår alldeles ypperligt. Hon är ett matvrak som tar maten från tallriken om man inte ser upp. Det är både charmigt och otroligt störigt. Det är som att hon aldrig känner sig mätt någonsin.
Nästa vecka på fredag känns det som att livet så smått ska kunna återvända, dock vet jag att det är mycket jobb kvar med opponering och förberedelse för examenspresentation. Det kommer kännas som himmelriket när det här är över.
Två dagar i Luleå väntar också nästa vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!