Nina!
Jag kom in på vår första lektion. Omedvetet satte jag mig bakom dig. Jag såg ditt röda hår. Försöker nu komma ihåg om det var uppsatt i en tofs eller i en hästsvans men jag minnas inte riktigt,
Senare på dagen skulle vi presentera oss och berätta lite om oss själva. Du verkade så trygg och självsäker och jag imponerades av dig, tänkte att jag ville var lika självsäker som dig. Då tänkte jag att om vi skulle göra något tillsammans så skulle jag välj dig!
Vi skulle göra vår första gruppuppgift och jag vände mig mot dig och frågade om vi skulle göra den tillsammans. Sedan dess har det flutit på.
Snart två år har passerat och vi har kämpat på, stöttat, brutit ihop i omgångar men trots allt funnit där för varandra.
Vi har hela tiden varit synkade så att när den ena varit svag har den andra varit stark. Det är jag evinnerligt tacksam för!
Tack vare din närvaro och ditt stöd har jag tagit mig så här långt och tack vare dig kommer jag ta mig i mål!
Jag älskar dig för allt du är och allt du har stått ut med under den här tiden! Många gånger har vi båda velat ge upp och lita i allt men vi har härdat ut tris motgångar och allt strul som varit.
När allt det här är klart så kommer ni hit till oss och vi firar!!!! Promise!!
Men älskade underbara du <3 nu fick du mig att gråta ju. Vad du är fantastisk, jag älskar dig min underbara vän och stöttepelare, vad hade jag gjort utan dig?! Miljoner kramar, we can do this! Tillsammans <3
SvaraRadera