Då var det gnäll om posten igen.....

Min ständiga kamp med posten gör mig antagligen till deras värsta kund. Speciellt eftersom jag inte kan hålla tyst om det.

Jag postar ofta paket med samma storlek och samma innehåll. Jag vet exakt vad dessa paket ska kosta.
I den mån det går försöker jag passa in mina postärenden under företagspostens öppettider eftersom det känns som det enda stället i stan där de vet vad de gör.

Jag har postat mina grejer på många ställen i stan, och på de allra flesta upplever jag det som att de som jobbar på postens serviceställen inte kan sitt jobb.
De har antagligen inte sökt jobb på dessa ställen utan butikerna som de jobbar i har helt enkelt bestämt sig för att bli ett serviceställe, och då får personalen finna sig i det.
En del verkar inte ha något mot det, andra verkar mer motvilliga - vilket man som kund rätt fort märker.

Idag skulle jag alltså posta ett "standardpaket" med samma innehåll som brukar vara i dessa förpackningar. Jag vet att dessa går som skrymmande brev inom Sverige och kostar 42 kr.
För att underlätta för kassörskan säger jag detta till henne när jag lämnar fram paketet.
Hon vänder och vrider på det och tittar frågande på mig som att jag ska upplysa henne om hur hon ska bete sig.

- Går det här som paket eller? frågar hon.
- Nä, det går som brev och kostar 42 kr, det vet jag för jag brukar skicka sådana här hela tiden.
- Jaha....är det nåt värdefullt?
- Nä, det behöver inte gå som rekommenderat, jag vill ha det enklaste och billigaste alternativet, säger jag.

Hon börjar skriva in adressen till mottagaren och avsändaradressen.

- Ja båda adresserna står med säger hon, det var bra.

Jag undrar vad hon håller på med men säger inget utan väntar. Efter en lång stund säger hon:

- Ja det blir 98 kr.
- Nä, svarar jag. Det blir 42 kr. Det kostar det alltid och jag har postat dessa på posten. Det ska kosta 42 kr eftersom det ska gå som brev, inte paket.

Jag förklarar att de aldrig skriver in mottagare och avsändare när det är brev. De väger, frankerar och lägger det bland posten som ska skickas iväg.

Hon tittar på mig och ser förvirrad ut. tar upp portotabellen och börjar bläddra.

- Se här säger hon, det ska kosta 28 kr!
- Ja, och + 14 kr eftersom det är skrymmande! svarar jag.

Hon letar frimärken och börjar räkna och klistra på.

-Se här nu klistrar jag på ett för två kr och två för 20 kr, alltså 42 kr, säger hon och ger mig paketet.
- Ja, vad bra - tar du hand om paketet också kanske frågar jag och räcker tillbaka det eftersom jag inte förstår hur hon tänker.
- Jo, just det svarar hon. Se nu stoppar jag ner det här och så visar hon vart hon lägger det. Ha en bra dag!
- Du kanske vill att jag ska betala för det också, måste jag då fråga eftersom hon verkade anse att vi var färdiga.
- Jo, just det svarade hon då och jag fick betala.

Vad handlar det här om egentligen? Är det så svårt att utbilda dem som har serviceställen eller är hela Luleås serviceställen så svårlärda att de inte tar in kunskapen?
Jag tror faktiskt inte att det här enbart gäller Luleås serviceställen, jag tror att det här förekommer på många platser.
Vems är ansvaret? Postens? Serviceställets? Kundens?

Ska jag som kund behöva veta allt vad som gäller för att jag ska guida personalen? Är det mitt ansvar att se till att jag betalar för rätt porto så mitt paket kommer fram? Jag tycker inte det!

Min man har vid ett flertal tillfällen varit på samma ställe som jag var på idag, för att posta paket åt mig. Han har alltid fått ringa mig och fråga vad jag brukar betala för dem. Eller så har personalen fått ringa posten och fråga hur de ska göra.

Nu får ni ta och skärpa er! Jag vill inte vara en surkärring som gnäller om det här mer, men jag kräver att ni lär er ert jobb! Om inte, öppna postkontoren igen där personalen kan sitt jobb.