När jag lämnade stan bakom mig var jag alldeles ensam på vägen. Jag mötte inte en bil vilket hör till ovanligheten trots att jag bor en bit utanför stan.
Det började kännas obehagligt och så tyckte jag att jag såg något i ögonvrån, något som rörde på sig...
Jag sneglade lite i backspegeln. Tänk om någon gömt sig i baksätet, någon som jag helt plötsligt får syn på genom spegeln sekunden innan "den/det" kastar sig över mig!
Det kändes som att jag var helt ensam i världen...alla visste nåt utom jag. Behöver jag säga att det var skönt att komma hem till ett ljust hus!
Ska nog inte se någon skräckfilm ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!