När man har änglavakt

Min sambo älskar att flyga och har så länge jag har känt honom drömt om flygcertifikat. Han har testat segelflyg, små flygplan och helikopter.
Han har aldrig flugit själv, men "gått i lära" och fått instruktioner och testat manövrera.

Jag har alltid sagt åt honom att jag inte tycker att det känns säkert. Att jag inte vill att han ska vara uppe i luften. Jag har sett vad som kan hända med människor som råkar ut för flygkrascher och överlever, och jag vill verkligen inte vara med om det.
Samtidigt har jag inte känt att jag har tillåtelse att förvägra honom det han drömmer om, så jag har inte vägrat utan istället suttit med en klump i magen och väntat på att han ska ringa och säga att allt gått bra.

Vi har en kompis som har en egen helikopter. En sån där med glaskupa som i M*A*S*H, en Bell 47.
Min dröm var länge att få åka helikopter och jag fick tillfälle att åka med honom och se Luleå från ovan. Och trots att jag är så rädd för höjder och det känns som att man sitter mitt i luften i en glasbubbla så var det inte så obehagligt som jag var rädd för.

Men i går hände det jag hela tiden varit så rädd för. Helikoptern som T flög tillsammans med en vän kraschade utanför Skellefteå.

Ingen vet än så länge varför. Kanske blev det något fel på maskinen, kanske blev T sjuk, kanske....kanske....ja, man kan fundera på hundra olika orsaker till varför det hände men det förändrar ju inget.
Som tur är gick det relativt bra för T och hans vän. Vännen blev lindrigt skadad och T fick några frakturer, brännskador och nackskada.
Relativt bra...ja, med tanke på hur det kunde ha slutat. Det är långt mellan himlen och jorden och det blir en ganska kraftig smäll.
Av helikoptern är det inget kvar förutom ett bränt skelett. Men det viktiga är ju inte maskinen utan människorna i den.

Min sambo var i närheten när det hände och skyndade dit. Han var skakad, så klart. Och när jag sa att han aldrig mer får bege sig upp i luften eller ens drömma om flygcertifikat höll han med.
Han sa att det inte är värt det. Verkligheten kom ikapp!
Han sa att om T hade ringt och frågat honom om han skulle följa med i går så hade han sagt ja.
Då hade det varit min sambo som var med i helikoptern.
Många telefonsamtal igår, upprörda, lugnande. En vän var så säker på att Mats hade varit med i helikoptern att han inte hade vågat ringa hem till oss...för tänk om...
Jag håller tummarna för att T och hans vän ska återhämta sig och är oerhört glad över att de inte blev mer skadade än de blev.
TACK GODE GUD FÖR ATT DE HADE SINA SKYDDSÄNGLAR MED SIG!