Jag njuter av att se dessa välarrangerade bilder. Jag vet att de är arrangerade för att vi som tidnings/bloggläsare ska få den allra bästa upplevelsen och maximerade inspirationen.
Men trots att jag vet det så tror min hjärna 90% av tiden att det är så det ser ut hemma hos alla dessa människor.
Det gör mig frustrerad och tanken på att jag vill ha det så växer sig starkare och starkare.
Egentligen handlar det väl om att jaga en dröm, något som inte är verkligt kanske ens hos de mest motiverade inredningsentusiasterna. Något man inte kan fånga.
Jag tänker på hur de får det att gå ihop tidsmässigt. De flesta har barn, jobb och massa spännande projekt de delar med sig av. Ändå har de tiden att fixa och dona, städa och hålla efter. Dessutom har de tiden att fota och lägga ut allt det.
* Hur gör de?
* Vad är det jag missat?
* Finns det någon som vill dela med sig av det hemliga receptet?
Till och med röra kan vara fint om det fotas på rätt sätt. Förmodligen passar man på att fota när man nyss har städat också, vad vet jag. Hemma hos mig hinns det inte städas så mycket. Med 1,5-åring, hund och katt hemma kan det se riktigt illa ut ibland. Jag försöker att inte gräma mig över hur det ser ut alltför mycket även om jag också känner att jag vill ha det så där fint som säkert "ALLA" andra har det.
SvaraRadera