När hjärnan fortsätter fast kroppen lagt av

Jag är rätt lättstressad som person. Jag tror att det började efter att jag jobbade på McDonalds då allt skulle gå så snabbt, man skulle ha en massa saker i huvudet, folk köade, det pep överallt.
I efterhand fattar jag inte hur jag klarade av det överhuvudtaget.
Jag är också en person som tar på mig mycket ansvar. Jag vill att folk ska vara nöjda med det jag gör och åstadkommer på jobbet.
Jag vill känna mig nöjd med min prestation när jag stämplar ut för dagen.

Men problemet blir när man får känslan av att "allt hänger på mig".
Jag vet flera på jobbet som känner så och det syns på dem. De ser ut som ett jagat djur i ögonen, stirriga, stressade. Antagligen ser jag också ut så emellanåt.
Och det är ingen annan än de själva/jag som sätter den pressen och stressen på sig dem/mig.

Jag försöker tänka på detta dagligen. Tänka att jobbet fortgår även de dagar jag inte är där. Känna att jag gör saker i min egen takt, att jag inte behöver se det som ett stressmoment.Det blir lite lättare då.

Jag gillar när det finns saker att göra, men det är en fin gräns mellan mycker och för mycket.
Jag är snabb på att ta på mig saker och inte förrän det är försent inser jag att det kanske inte var så smart.
Jag ska försöka att skära ner på krav, måsten och åtaganden. Försöka att leva lite mer för dagen än för projektet som kommer nästa vecka och nästa...
Jag startar upp mycket, blir stressad, slutför inte pga av stressen och resultatet blir att jag känner mig dålig och misslyckad.
Jag vill kunna vara ledig, både kroppsligen och mentalt. Jag vill kunna vara helt fri både från jobbet och alla syprojekt emellanåt. Det behöver jag för att ladda batterierna.
Just nu så är det jobb mest hela tiden. Är jag inte på mitt vanliga jobb så jobbar jag med Luna Dsign. Och är jag på varken eller så jobbar hjärnan där.
Måste hitta ett sätt att släppa allt!

Bild lånad från pinterest

Snart åker jag till Spanien, då har jag varken skyddskor, nål och tråd eller dator. Då får min kropp och hjärna vila lite!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I´m a pretty easily stressed person. I think it all started when I worked on McDonalds. Everything was timed and was going fast. I had to keep so much information in my brain and there was so much noice and people everywhere.
Today I don´t understand how I managed to keep sane.
I´m a person that takes a lot of responsibility. I want people to be happy with my work. And I want to be satisfied with my accomplishment when I go home at the end of the day.

But there´s a problem when you get the feeling that everything is "depending on me".
I know a few people at work that feels that way. They look like haunted animals when you look into their eyes. I probably look that way sometimes.
And there is no one but themselves/me that makes them/me feel that way.
 
I try to think about it everyday. The work will keep on going even without me. I do the things in my own time, I don´t need to look at it as a stess element. It gets a bit easier that way.

I like when there´s things to do, but there´s a fine line between much and to much. I say yes to things quickly, and I don´t reflect about it until it´s too late.
 
I´m going to start cutting back on demands and commitments. Try to live more for today than for the things happening next week...and the week after that...

I start a lot of things and I don´t finish them because of the stress. And the result is feeling bad, like a looser.
I want to be able to take the time off, both physical and mentally. I want to be able to be free from my regular work and Luna Dsign. I need to charge my battery sometimes.
As it is I have work all the time. The days I´m off my regualar work I work with LunaDsign. And the times I´m somewhere else my brain keeps on working.
I need to find a way to relax!
I´m heading own to Spain in a couple of weeks, and then I don´t have safetyshoes, needle or thread or even my computer. My brain finally will have vacation!