torsdag 14 april 2011

Dagen efter

Det är dagen efter operationen. Jag känner mig överkörd och ledsen. Grinar för minsta lilla känns det som. Operationen gick bra, det var jättegulliga människor runt om mig hela tiden. Speciellt de två kvinnorna på uppvaket.




Jag tror inte att jag riktigt fattade vad jag skulle göra igår, att det äntligen var dags. Jag var oroväckande lugn på vägen dit. När vi körde in i Piteå kände jag lite oro i magen.

Vi kom till sjukhuset och anmälde mig i receptionen innan vi fick åka upp på våning 8, operation.


När vi kom in på dagkirurgiavdelningen blev jag jätte illamående och gråtfärdig. Jag var tvungen att gå på toa och satt där och grinade en stund.

Det tog ett tag innan jag fick träffa min läkare. Jag hann springa och kissa typ 6 gånger i ren nervositet.

Fick träffa läkaren som skulle genomföra operationen. Han var överläkare från Växjö och förklarade väldigt bra hur operationen skulle gå till. Han pekade på magnetkamera bilderna och förklarade att de skulle ta bort slemsäcken som låg under skulderbensutskottet och sen ta bort en bit på ca 3-4 mm av benutskottet för att få mer utrymmer för muskeln.

Jag får inte göra några lyft, ryck, höja armen högt osv på 6 veckor för då kan det bli inflammerat och operationen kan behövas göras om.

Just nu känns det inte som att jag vill röra armen överhuvudtaget på 6 månader!


Jag fick ett rum och fick ta på mig ett operationsnattlinne och ett par supersexiga knästrumpor.

Satt där och bläddrade i tidningar tills jag blev hämtad av narkossköterskan.

Pussade min sambo hejdå och bad honom ta hand om katterna om jag skulle dö. Herregud!!

Det jag var mest oroad över på hela dagen var att få nålen satt i handen. Sist jag opererades fick de göra om så många gånger för det var svårt att hitta ett bra kärl och det sprack hela tiden. Då mådde jag så jävla dåligt. Jag var orolig att det skulle bli samma sak nu.


Jag fick klättra över på operationsbritsen, eller stolen eller vad jag ska kalla den. Jag tror jag halvsatt under operationen för att ha axeln fri. Pratade med narkossköterskan och försäkrade mig om att jag INTE skulle råka vakna under operationen. Man ha ju läst om skräckexempel och det vore det absolut värsta som skulle kunna hända.

Hon lovade att det inte skulle hända och att hon håller koll hela tiden på hur djupt jag sover.

Jag tycker narkos är superhäftigt. De blir bara svart och helt plötsligt vaknar man upp och allt är över. Man kan lika gärna ha sovit 5 år som 15 minuter.


Som sagt, de satte nålen och fick göra om en gång innan det funkade. Jag spände mig så det var svårt att hitta mina blodkärl. Efteråt skakade hela jag och jag var alldeles svettig i händerna och under fötterna.

När narkosläkaren kom in sa han i pricip bara att han hette Ulf och så sa han godnatt.

Jag försökte vara medveten om hur det kändes och när jag skulle somna men poff så var allting svart.

Vaknade till, jag vet inte hur lång tid efter av att jag skulle flytta över till min vanliga säng. Det enda jag sa var:

"De här sexiga strumporna....."


Sen vaknade jag klockan 17. Efter att ha piggnat till, fått saft, macka och te kom min sambo in och fick hjälpa mig på med kläderna.

Jag fick sitta och dingla med benen och sen testa att gå på toaletten. Allt gick bra så de bestämde sig för att låta mig åka hem.

När de tog ut slanden ur armen på mig blev jag jätteillamående igen och fick ligga och andas syrgas ett tag.

Stapplande tog jag mig ner till bilen stödd på min sambo. På vägen mellan Piteå och Luleå fick vi stanna för tre kräkpauser. Inte så fräscht att stå och spy när bilarna susar förbi, men måste man så måste man.

Idag har bedövningen släppt. Jag har ont och är stel. Vill helst inte röra min arm överhuvudtaget. Jag ska börja med mina armövningar idag vilket känns som ett lika stort projekt som att bestiga Mount Everest.

Att duscha var en nödvändighet men det var hemskt. Jag grinade hela tiden. Det är svårt att göra allt med en arm och det gjorde så ont.


Idag blir en dag i soffan med TV och Angry Birds. Mer än så orkar jag inte.

Jag är i allafall glad att det är över och att allt gick bra.

6 kommentarer:

  1. HEj Malin!
    Oj oj, en operation är aldrig kul! Men nu är det gjort och nu kommer det bara att bli bättre.
    Du gör dina övingar och vilar och sedan kör du med dina nära och kära. Det kommer att gå fort med 6 veckor du får kolla in mycket serier...
    Kram
    / Erica Flinkfelt

    SvaraRadera
  2. Skönt att det gått bra!
    Jag har gjort två kejsarsnitt och båda gångerna grinat, i efterhand tror jag att det är när jag tappar kontrollen, det är inte längre jag som styr över min kropp. Kräksjuk har jag också blivit.
    Hoppas allt går bra nu så du slipper komplikationer.
    Du har gjort grymt snygga grejer sista tiden by the way!

    SvaraRadera
  3. Vilka fina saker du gjort, grympt imponerad! Hoppas att du mår bättre idag.

    //Jeanette

    SvaraRadera
  4. Skönt att operationen gått bra!

    SvaraRadera
  5. Jag tror att du snabbt kommer att bli bättre. Jag råkade ut för en olycka som gjorde min påverkade min axel negativt. Med facit i hand hade jag också behövt träna den på en gång men läkaren tyckte annorlunda av olika orsaker. Det slutade med "frozen shoulder" och bestående men. Så ge inte upp hoppet trots att det gör ont med träning. Det är nödvändigt för att bli fri från problem framöver. Lycka till och skönt att det värsta är över. Nu slipper du oron för operationen i alla fall. Jag har opererats 14 gånger och aldrig vaknat när jag inte skulle vakna så att säga. Det har känts lite olika under själva sövningen och framför allt uppvaknandet. Vissa gånger sytt som en kalv andra har det varit som att vakna på morgonen. Så olika och troligen har de använt olika sövpreparat.

    SvaraRadera
  6. Hoppas du mår bättre idag. Fin blogg!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!