Hjälp mig!

Alla vänner där ute, skulle ni vilja hjälpa mig att sprida ordet om LunaDsign?! Det skulle göra mig ytterst tacksam. Dela bilden på er Facebook, blogg och Instagram. Tusen tack på förhand!

Luna´s instagramkonto

 Jag är nu gipsfri sedan i måndags och det känns som att energin och kreativiteten har börjat komma tillbaka.

Igår kväll bestämde jag mig för att skapa ett till instagramkonto, enbart för Luna Dsign. Jag hoppas verkligen att ni vill följa mig och mitt arbete där. Jag heter @lunadsign.se där.

Än så länge finns det inte så många bilder men det kommer fyllas på så fort som möjligt. Ni får hemskt gärna dela kontot med andra.

Det dåliga samvetet

Att vara oförmögen att fungera fullt ut ör frustrerande. Under de här veckorna so jag suttit med benen i högläge har tagit mer på mig ä jag kunde förstå.

Jag känner mig dålig i frågan om det sommarjobb jag hade hoppat kunde leda till ett fortsatt jobb, jag känner mig dålig här hemma i fråga om att jag int inte bidra i den omfattning jag brukar.

Det känns allmänt sjit på alla fronter,,,,

Jag vet att jag känner mig extra nere just nu men jag saknar att vara flexibel och kunna göra allt otvunget. Det känns mer som jag är en börda än en tillgång just nu....

Augusti

Den här sommaren....vad ska man säga?! Eller hela 202  för att vara exakt. Det har varit ett skitår så långt, men jag hoppas det snart vänder.

Covid-19, brutna ben, frustration, social isolering och distansering....det finns inte ord som kan beskriva det. Det känns som att jag tappat fokus och har ingen lust längre. Lust till att vara kreativ fastän jag vill vara det. Jag har ett mönsterjobb som ligger och väntar men jag har inte kommit vidare. Kreativiteten finns inte.

De första veckorna av min "invaliditet" tänkte jag att jag har värsta chansen att bara sitta och skapa. Det har tyvärr inte visat sig igen. Nu är det en vecka kvar innan jag tar bort gipset för gott, och vad innebär det? Läkaren sa att det tar cirka ett år innan man är helt tillbaka på banan. Tungt!

Förra veckan var min äldsta systerdotter på besök från torsdag till söndag. Jag var rädd att hon skulle tycka att jag var tråkig eftersom jag var så orörlig. Vi softade, byggde pussel på tid och bara umgicks. Det var underbart!

Jag hade börjat fixa Eriks rum innan jag bröt benet. Nu blev det avslutat av resten av familjen. Golvet i dessa två rum var totalt sneda vilket innebar att Mats var tvungen att bygga upp delar av golvet och flytspackla för att det skulle bli rakt. 

Nu har han även lagt dit ett nytt golv. Vilken skillnad! Två nya rum blev det!

Lugn och ro

Så frustrerad och snudd på deprimerad jag känt mig de här senaste dagarna. Att sitta och ta det lugnt är inte min starka sida. Det är ju så tråkigt.

Men jag är inte rörlig som jag är i vanliga fall och det får jag acceptera. Jag har tränat benet med små promenader, spelat Parks of Monsters och lyssnat på ljudbok.
Igår färgade jag Majas hår och det blev superfint! Jag önskar jag skulle kunna ha sån färg och bära upp det, men jag tror inte jag skulle se klok ut.

Före

Efter

Idag har jag i alla fall gjort något produktivt och fått lätta lite på frustrationen. Jag har vikt tvätt! Bara en sån sak fick mig lättare till sinnet. Mats satte upp lampan från Ikea i trappan ner till källarvåningen och det blev jättefint!

Vädret ute är ömsom sol ömsom hällregn. Men vi bor i alla fall vackert!

Familjen med det färgglada hemmet

Isabella Sköldmark (@isa_rustaupp) måste ha Sveriges mest färgglada hem! Jag har lånat bilder från hennes instagram konto. Hon berättade att Lunafigurerna har gått i arv mellan barnen. Sånt är alltid roligt att höra eftersom det visar att barnen fortfarande gillar dem och att de håller i kvalitet.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Det var en konstig känsla att kliva innanför dörren. Sist jag var här hade jag tagit mig upp från sovrummet på knä i trappan. Gråtande. Ätit en tallrik yoghurt stående på alla fyra på hallmattan. Tanken var att åka in till akuten och sen komma hem samma dag med en eventuell stukning och lindade fötter. Så blev det ju inte. Operation, inneliggande och sedan två veckors konvalescens hos mina föräldrar.

Nu har vi fått en trappa så jag kan ta mig upp och ner!

Men ni är jag hemma och sitter med benen i högläge. Jag kunde med försiktighet ta mig både nerför och uppför trappan. Duschandet gick bra tack vare den duschstol jag fått låna på hälsocentralen. Det enda missödet i duschen var att jag inte tejpat ordentligt runt plastpåsestrumpan. Det var fullt med vatten i botten på den vilket gjorde att jag har fått sitta med hårtorn och försöka torka insidan av gipset.
Nästa måndag ska jag på återbesök och byta gips och ta stygnen. Det är välbehövligt eftersom musklerna försvunnit snabbt från benet och gipset glappar.

I övrigt händer det inte speciellt mycket idag. Jag har tagit en liten promenad längs vägen för att träna benen. Resten av dagen blir väl ungefär som förmiddagen. Det känns ovant att inte ha nåt projekt igång. Det blir lite träning för mig att "bara vara".

Erik låser upp Majas cykellås som han har som bälte.