Den här sommaren....vad ska man säga?! Eller hela 202 för att vara exakt. Det har varit ett skitår så långt, men jag hoppas det snart vänder.
Covid-19, brutna ben, frustration, social isolering och distansering....det finns inte ord som kan beskriva det. Det känns som att jag tappat fokus och har ingen lust längre. Lust till att vara kreativ fastän jag vill vara det. Jag har ett mönsterjobb som ligger och väntar men jag har inte kommit vidare. Kreativiteten finns inte.
De första veckorna av min "invaliditet" tänkte jag att jag har värsta chansen att bara sitta och skapa. Det har tyvärr inte visat sig igen. Nu är det en vecka kvar innan jag tar bort gipset för gott, och vad innebär det? Läkaren sa att det tar cirka ett år innan man är helt tillbaka på banan. Tungt!
Förra veckan var min äldsta systerdotter på besök från torsdag till söndag. Jag var rädd att hon skulle tycka att jag var tråkig eftersom jag var så orörlig. Vi softade, byggde pussel på tid och bara umgicks. Det var underbart!
Jag hade börjat fixa Eriks rum innan jag bröt benet. Nu blev det avslutat av resten av familjen. Golvet i dessa två rum var totalt sneda vilket innebar att Mats var tvungen att bygga upp delar av golvet och flytspackla för att det skulle bli rakt.
Nu har han även lagt dit ett nytt golv. Vilken skillnad! Två nya rum blev det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!