Lämnar snön för våren

I morgon lämnar jag den kalla nord för lite mer sydliga breddgrader. Det är inga stränder som gäller utan vi ska tillbringa dagarna blad Prags gator.
Det är 6 år sedan vi var där sist och nu ska jag dit med min syster och systerdotter. Det blir roligt att se staden genom ett barns ögon, och vi kommer göra lite andra grejer än om vi var där bara vuxna.

Vi ska bland annat besöka ett stort Zoo, och så tänkte vi oss ut till Sedlec som ligger 7 mil utanför Prag. Där finns en benkyrka, alltså en kyrka där allt är dekorerat med ben. Där får min morbida sida sitt lystmäte.
Förra gången letade jag ju efter den där balsamerade armen, och när jag slutligen hittade den var en stor besvikelse. Det såg mer ut som en torkad skinnbit, som dessutom hängde högt uppe i en kyrka.
Inte ens en skarp bild fick jag till på den.

Så dagens innehåll för mig blir en blandning av skolarbete och packning. Men först en kopp kaffe och en dusch.

Efter dessa dagar kommer jag ha lite nya bilder från Prag, men tills dess får ni hålla till godo med de gamla.

Mitt fadderbarn

Jag har haft ett fadderbarn i Zambia under många år. Jag har fått följa henne på avstånd under hela hennes uppväxt och med jämna mellanrum fått bilder på henne och ett brev där jag får veta hur det går för henne i skolan och hur hon har det i SOS barnby där hon bor.

I det senaste brevet, som kom härom dagen, fick jag berättat att hon älskar att sy. Hon vill bli modedesigner när hon blir vuxen. Hon har sytt en jättevacker blommig klänning till sin syster.

Tänk att mina sömmerskegener gått i arv till mitt fadderbarn. Jag blir så stolt!

Skärtorsdag

Det blir inget påskyndande för min del vilket är lite tråkigt för jag älskar verkligen påsken. Det känns som att det är en färgsprakande föraning på våren som är i antågande.
Men M ska jobba i påsk och jag har massa skolarbete att göra och vill även försöka hinna göra undan lite av nästa veckas skolarbete eftersom jag reser bort på söndag.

Jag får njuta av alla fina påskbilder som cirkulerar på nätet och instagram istället.

Jag har kommit in på ytterligare en del av kursen jag inte har någon som helst kunskap om. Programmet Indesign. Det som är skönt är att det är uppbyggt på samma sätt som både Illustrator och Photoshop så lite tillgodo har jag ändå.

Njut av en panoramabild över min gård som jag gjorde igår!

Vart är vi på väg?

Vad är det som händer i världen? Vad är det för fel på människor? Varför händer sådant här?
Igår skedde det terrordåd i Bryssel. Det är verkligen fruktansvärt och det har varit alldeles för mycket av den här varan på sista tiden.
Jag vill inte vara rädd för att resa, behöva titta mig över axeln, undvika folksamlingar, tänka om ställen jag ska besöka är säkra eller inte.
Jag vill inte misstänka, misstro och misströsta. Är det så svårt att vara mänsklig? Att vilja gott istället för ont! Vad uppnår de med terror förutom skräck.

På söndag åker jag till Prag. Jag har sett fram emot det och tycker det ska bli så roligt, men jag är rädd att något ska hända. Lite av reseglädjen byttes ut mot skräck igår när jag fick veta vad som hänt.
Vart man än befinner sig så känns det som att man är en måltavla för idioter!

Kan vi inte bara hålla sams!

Rocka sockorna!

Det är dags att rocka sockorna igen! Tjo hoo!

Jordbävningen i Luleå

Jag hade lagt mig när det hände. Jag förstod direkt att det måste vara en jordbävning eftersom vi bor så öde så inga stora transporter kör förbi, och det var sent på kvällen så det vore tveksamt att ett gäng helikoptrar skulle hovra över huset. Inte för att de gör det under dagtid heller...

Fönstren skallrade, sängen skakade och det mullrade. Och länge höll det på. Den var liksom utdragen även om den inte var lika intensiv hela vägen.
Ungefär som ett tåg som kör genom rummet och man hör det när det försvinner bortåt.
Jag har upplevt samma sak här hemma en sommardag då jag och min syster satt i arbetsrummet.

Tydligen var jordbävningen igår kväll den största i Sverige på 100 år  och inträffade 5 mil ute i Bottenviken. Skalvet kändes runt om i norra Sverige. Till och med nere i Umeå kändes det.

I morse när jag kollade Kurirens nättidning var det en forskare som ville uppmärksamma att dammarna som vi har här uppe i norr kan ha tagit skada av dem. Att det är viktigt att de kontrolleras.

Det vore en katastrof om dammarna brast. Vi har en broschyr på anslagstavlan, som skickades ut för ett antal år sedan, där det står vad man ska göra om dammarna brister.
Det är ungefär som sidorna som förr fanns i telefonkatalogen, instruktioner på vad vi ska göra om kriget kommer.

Den första broschyren om dammarna som jag har minne av hängde på mina föräldrars anslagstavla och hade en fruktansvärd undergångsbild på framsidan. Min syster var livrädd för den.
En stor våg som slår in över samhällen. Som en stor tsunami.

Vi får hoppas att de kontrollerar dammarna noga nu!

Möt våren i Prag

Den här skolveckan känns mer fullproppad än förra, så det kräver lite mer av mig.

Den lärarledda delen av illustratorkursen är avslutad och nu är det bara för mig att traggla på. Gör om, gör rätt och testa mig fram.

Jag har många illustrationer som jag framöver ska göra om från photoshop dokument till vektorgrafik.

Kommande dagar är det mer "läsande". Vi läser typografi just nu.

På fredag åker jag upp till Luleå igen. Det har varit skönt med lite miljöombyte och chans att vara med familjen och vännerna här nere i Umeå, men det blir skönt att komma hem till sitt nu.

I helgen var vi ute i Kont och grillade. Jag har aldrig varit där tidigare så det var roligt att se ett nytt ställe. Det är garanterat jättefint där på sommaren också.

Nästa vecka åker jag till Prag på en tjejresa. Det ska bli så rolig att komma tillbaka till denna vackra stad och åter promenera på alla gator. Hoppas det är varmt och skönt väder.