I helgen är det dags för mitt "projekt rabatthörna". Vi har haft en liten stuga på gården som en del av familj och vänner förpassats i för övernattning.
Den började bli i lite risig skick och användes inte längre eftersom vi har en ny och bättre stuga som dessutom är ordentligt vinterisolerad.
Så vår vän Danne, alla risiga bilars räddare, ville även rädda stugan och sa att han skulle hämta den för att sätta ute vid sin stuga, ett stenkast härifrån.
Först var det prat om att han skulle dra den över isen, sen att den skulle teleporteras. Men slutligen bestämde han sig för att den skulle hämtas med sin lilla lastbil.
Jag hade ingen aning om hur han skulle bära sig åt så detta har varit ett spännande projekt att följa.
Först var han tvungen att ta loss bron på den. Sen hissade han upp den så den stod på pelare en bit ovanför marken. Sen lyckades han backa in släpet på lastbilen och få upp den där.
Det var väl därefter som det blev lite problematiskt. Det var trångt om utrymme att passera huset. På en sida var det massa träd och buskar och på den andra skulle han upp för en liten backe.
Efter mycket huvudbry bestämde han sig för vägen uppför backen, förbi garaget.
Där tog det stopp. Taket på stugan var för brett och någon hade placerat ett stort träd på andra sidan.
Så det var bara att börja bända upp taket på stugan för att överhuvudtaget kunna passera.
Så som en konservburk med uppsprättat lock körde han därifrån med sin nya "husbil".
Så åter då till min plantering. Jag är allt annat än en trädgårdsentusiast. Jag har velat vara det men fått erkänna för mig själv att det inte kommer hända.
Jag uppskattar fina planteringar och trädgårdar men jag har inget intresse av att hålla på och fixa.
Dock har jag gjort ett undantag i detta fall. När stugan försvann blev en ensam rabarberplanta stående på gården som i detta hörn ser ut som en allmänning.
Det måste bli lite mysigare där och jag vill ha perenner som jag slipper bry mig om. Punkt slut, inga krusiduller.
Så ni ska få se hur fint det blir till slut.
