Jag hade ingen aning om hur påverkad jag skulle bli av den här pandemin. Jag känner mig alltid "instängd" under hösten, när alla vackra höstfärger försvunnit och det som återstår är en grå hinna och kyla. Nu är det värre än någonsin. Vi står inför en jobbig period när restriktionerna hela tiden utökas.
Jag förstår att folk blir grymt deprimerade och blir smått galna nu.Jag är en av dem.
Hela min ork, glädje och motivation försvinner mer och mer. Jag får tvinga mig till att få saker gjorda för det finns inget driv.
Jag söker jobb, som i princip inte finns om man inte är läkare. Det blir svårare och svårare för alla branscher och det gör att det inte kommer ut så mycket jobb inom något alls. Och jag misstänker att det kommer bli värre innan det blir bättre.
Jag försöker få lite glädje genom att intala mig själv att det är mysigt. Jag kan tända ljus och mysa, men oftast känner jag mig stressad och "onödig". Trots all självömkan har jag i allafall jobbat med ett av uppslagen till barnboken idag. Det känns skönt att komma igång. Man kanske får låtsas att man är kreativ tills det kommer av sig själv.
Ikväll har jag i alla fall bestämt att det blir varma mackor och te till middag. Tända ljus nere framför TV´n och mata andra säsongen av Berg´s drömkåk.
Det blir en bättre dag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!