lördag 30 juni 2018

Migrän, kort och kattskit

I går hade jag en dag som inte riktigt gick åt mitt håll. Veckans längsta arbetsdag, 10-20.10 och vaknade med en dunkande huvudvärk.
Jag misstänker att det kommer av all städning och målning som jag ägnade torsdagen åt.
Tog en ipren och åkte till jobbet, tänkte att huvudvärken kommer att släppa.
Men dagen gick och huvudvärken och illamåendet ville inte släppa. Två migräntabletter och ett frenetiskt smörjande med tigerbalsam senare blev jag skickad upp till personalrummet för att vila.

Dagen fortsatte och mina föräldrar kom plötsligt förbi för att fika. Min mamma som alltid har precis alla saker med sig i handväskan fiskade upp en sån där migrännässpray som innehåller en dunderdos.
Jag sprayade upp det i näsan och bara några minuter senare kändes det som att det lättade. Vilken känsla!
Den sprayen räddade verkligen min dag.
Jag hade med min egengjord, oprovsmakad linssoppa till lunch men kände mig inte sugen på det. Så jag bestämde mig för att åka och köpa nån mer rejäl mat.
Efter en snabb sväng in på Rusta upptäcker jag att mitt kontokort samt körkort saknades i min mobilficka. Panik utbröt! Vart tusan hade dessa tagit vägen. (Bör tilläggas att jag verit med om precis samma sak en gång tidigare när jag hade ett rött trasigt mobilskal. I panik spärrade jag då alla kort och hittade dem på kvällen liggande på golvet vid sängen. Det är ett projekt att skaffa nya kort kan jag säga!)
Med tanke på denna erfarenhet ville jag inte förhasta mig och spärra korten. Tack vare Evelina kom jag på att jag kunde föra över alla pengar från mitt allkonto till ett annat konto - utifall kortet tappats på allmän plats.
Jag tillbringade en del av lunchen med att gå tillbaka till alla ställen jag varit på under arbetsdagen men hittad inte några kort.
Ringde min mamma och frågade om de kunde tänka sig att åka hem till mig och kolla om de fanns hemma någonstans.
Jag åkte till Coop och min mamma köpte ut lite lunch till mig och vände tillbaka till jobbet.

Senare på dagen fick jag SMS från min pappa! Nu delar jag med mig av detta men vill först förklara att jag inte är nått svin. Jag bor en våning upp och brukar kasta kattbajspåsarna i en hink på balkongen för att sedan ta dessa när jag går med soporna....Det kan dock hända att jag inte kommit ihåg att ta dessa på några dagar. Håll tillgodo:


Lättad över att korten var återfunna kunde jag fortsätta min dag, utan huvudvärk!
Vad skulle Malin 5 år göra utan sina föräldrar som såg efter henne??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!