Ändå befinner jag mig i samma situation, med samma tankar. Rädd för att släppa taget om det jag vet och kasta mig ut i det okända.
Min syster tycker att jag borde sluta tjata och börja agera. Jag håller med henne, även om jag kanske inte är beredd att göra allt hon tycker jag borde göra.
Jag inser att jag ibland behöver ruskas om fr att förstå vad som pågår. Bli provocerad så till den grad att jag blir förbannad. Släppa ut känslorna och våga börja om från början.
Min största fiende och min främsta motståndare är jag själv. Jag blir bekväm och stänger in mig. Känner mig missnöjd över situationen men har ändå svårt att ta mig ur den. Då behöver jag en rejäl omgång för att vakna upp.
Det känns som att jag fick det igår. En tankeställare och ett uppvaknande.
Jag kände mig lugn inombords när jag vakande i morse. Kanske var det här precis vad jag behövde.
Ifrågasättande, tankeställare och ren provokation. Jag är inte dum, jag är bara lite bekväm och aningen långsam. Kanske också lite rädd för att släppa taget om det som känns som mest bekvämt...att bara fortsätta på samma bana.
Men ibland måste man vara obekväm inser jag. För att komma vidare.
Jag har så mycket mer att ge än det jag gör just nu! Jag ska fan inte vara den som står vägen för mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!