Djupa tankar

"Man ska smida medan järnet är varmt"

"Man måste våga för att vinna"

"Ingen framgång utan motgång"

Jag vill inte ångra något när jag ligger på min dödsbädd. Tänka att "varför vågade jag inte".

Jag vill ha roligt i mitt liv, inte bara se problemen och allt som kan hända (men kanske inte ens gör det)

Ska jag oroa mig för allt som kan hända så får du kanske oroa mig i onödan.

Vem känner inte igen dessa ord och tankar?! De flesta har nog tänkt dem mer än en gång.

Jag står just nu i ett vägskäl i mitt liv och har två vägar att gå.

Den ena ser jag ca 5 meter på och den ser ut som den gör i dagsläget, ingen förändring. Men efter 5 meter är det kolsvart. Jag ser inget och det känns inte så motiverande att gå längs den vägen.

Den andra vägen är dimmig. Jag ser att det ligger grejer på stigen, små och stora. Jag kommer att få gå runt och klättra över men det känns ändå hoppfullt. 

Jag är rädd att välja antingen eller men jag har inget val. Ska jag gå de 5 synliga meterna på den ena vägen och sen springa tillbaka till början och hoppas att "järnet fortfarande är varmt" eller ska jag kasta alla farhågor och våga mig ut på den dimmiga vägen redan nu.

Ibland tänker jag att saker händer av en anledning. Kanske finns det en viktig anledning till att detta alternativ öppnades just nu, och att jag inte ska vänta.

Min man brukar säga till mig när jag velar och vill både och: Man kan inte både skita och hålla emot.

Så sant, så sant!