Ute snöade det för fullt. Inne i kyrkan satt våra familjer och närmsta vänner.
En månad! Det känns längre sedan.
En månad, 31 dagar!
Jag har fortfarande inte vant mig vid att kallas någons fru. Men det känns bra ändå.
En glittrig ring på mitt vänstra ringfinger påminner mig om att så är det. Jag är fru...till min man!
Jag blir så glad när jag tittar på sakerna vi fått. Sådant som mina närmaste ansträngt sig för att göra åt oss.
Min pappa hade klippt ihop en film av min möhippa.
Min mamma satte ihop en enormt fin gästbok med bilder på min farmor och farfars bröllop, mormor och morfars, mammas och pappas, Mats mor- och farföräldrars och hans föräldrars bröllop. Nostalgiker som jag är så älskar jag det!
Min syster gjorde en jättefin tavla som alla gästerna lämnade fingeravtryck och skrev sina namn på som ballonger.
Ett mysigt hus med katter i!
Min kära vän Madde hade skrivit en bok, om mig och förtrollningen som äntligen brutits när en groda med brutet ben visade sig vara en prins! Liv och Evelina hade ritat alla bilder i boken!
Så underbart!
Hej och grattis! Kul att läsa om bröllopet. Det verkar som att det blev fantastiskt trots kaoset innan :) .
SvaraRaderaVilka underbara gåvor! Så personligt och med så mycket hjärta.
Var det något ni önskade er specifikt?
/Hanna
Vi hade inte önskat oss dessa saker, men det var mer än uppskattat. Vi önskade oss presentkort på NEX till vår bröllopsresa. Vi fick en massa bidrag till det!
SvaraRaderaHej ! Tack för kommentaren på min blogg, Kul att ni också heter Malin och Mats ;)
SvaraRaderaVilken fin tavla med fingeravtrycken, den ska jag ha i minnet när vi har släktträff i april.
Ha en bra dag!
Jamen det är ju den ultimata namnkombinationen, eller hur?! Ja, visst är den jättefin!
Radera