Hur vet jag att du inte är en mördare?

I går när jag och min sambo åkte till våra vänner så hade jag slängt på mig en tröja som inte ännu hade hunnit torka efter tvätten. Det förde oss in på ämnet om vad som är obehagligt.
Blöta kläder är värst, sa min sambo. Det får mig på jävulskt dåligt humör.
Jasså sa jag, är det värre än att vara blöt om fötterna?
Nä, fy tusan, det är det värsta!
Jag började berätta om den gången som jag promenerade från Skönsberg till Birsta. Jag lyckades alltid pricka in de värsta dagarna att gå denna sträcka.
Och det var inget undantag den här gången. Strax efter att jag börjat gå började det duggregna. Sedan kom hällregnet. Det är en ganska lång bit att gå.
Jag blev blöt ända in till trosorna. Mina skor var så blöta att vid varje steg jag tog pressades det upp vatten mellan tårna. Jag förbannade idén jag hade fått om en skön promenad.
När jag hade kommit lite mer än halvvägs stannade en bil. En man vevade ner fönstret och frågade vart jag var på väg. Han sa att han hade passerat mig en gång och sedan vänt tillbaka eftersom jag såg så blöt och eländig ut.
Jag sa att jag var på väg till Birsta.
Hoppa in så får du åka med! sa han.
Jag tvekade en sekund. Tittade i baksätet och såg att han hade en bilbarnstol. Tänkte att ingen mördare åker väl runt med bilbarnstol i baksätet.
Men jag kommer att blöta ner hela bilen, sa jag.
Det gör inget, sa han, hoppa in.
Jag gjorde det. Ingen mördare har bilbarnstol upprepade jag för mig själv.
Han var ingen mördare utan en trevlig snäll och omtänksam person som gjorde mig en väldig tjänst.
Men hur vet man egentligen...vilka som är snälla och vilka som inte är det.
En bilbarnstol är ingen garanti för att det är en snäll vanlig Svensson....det kan ju vara ett sätt att få folk att sänka garden.
Jag skulle aldrig sätta mig i en bil med någon jag inte känner. Förutom den enda gången...
Tänk hur många som försvinner spårlöst och aldrig återfinns....