Men i princip alla andra.
En fröjd enligt mig, ett smärre helvete enligt min kära.
Andra kullen hade något vilt i blicken och kostade oss en hel del pengar (detta är inte mina ord). De åt mer eller mindre upp en hel soffa.
Nåja, så farligt var det väl ändå inte!
Jag skulle gärna vilja jobba med djur. De är så mycket enklare än vad vi människor är. Inga sura miner, otrevliga kommentarer och komplicerade relationer.
De vill ha mat, kärlek och bli omhändertagna. Jag kan ge dem det!
Min systerdotter uttryckte det så här när de hade hittat tre magra kattungar i Spanien:
- Malin, de behöver dig!
Jag kommer ihåg en hund, jag kallade honom Gizmo, som jag hittade på Kreta. Han hade inget hem, han hade loppor och var allmänt ovårdad med söt så det gick rätt in i hjärtat på mig.
Han behövde mig så till den milda grad att jag såg till att han åtminstone hade mat och vatten under de tre veckor jag var där.
Det var innan det var enkelt att ta in djur till Sverige. Jag stod ett flertal gånger i telefonkiosken och ringde hem till min kompis Madde, bad henne ta reda på hur och vad jag skulle behöva göra för att ta med honom hem.
Men som sagt, det var innan det var enkelt. Det blev inte så...
Här är lite bilder jag tog på diverse gulliga djur i Spanien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!