The voice of an angel....eller?

Äntligen fick jag tid och lust att plocka fram ukulelen igen och spela.

Härmed är den internationella ukuleledagen invigd!

Det var länge sedan sist men med hjälp av Youtube fick jag till ackorden och kan nu spela You are my sunshine som "en ängel med harpa". Ni ska bara veta vad vackert det var. Jag blev själv alldeles tårögd ;) Och alla som hört mig sjunga vet ju att jag befinner mig i klass med Adele!

Kiwi blev först fascinerad av instrumentet och sedan alldeles lugn och bara låg bredvid mig som gosade. Tänk vad rösten av en ängel kan göra underverk med en överaktiv kattunge!

Acceptera

Det är bara att acceptera att jag inte är ordningsam och organiserad, hur gärna jag än vill vara det.
Min mamma märker upp, sorterar och gör listor hemma hos sig. Hon hittar allt på en sekund. Hon hittar till och med bättre än jag själv gör i mitt eget hem.

Jag har alltid trott att jag har koll, att jag har organiserat kaos men nu är det bara att släppa alla förhoppningar om att jag ska vara som henne i det anseendet. Jag har verkligen inte koll.
På jobbet, ja. Men hemma och med mig själv....det är omöjligt.

Varje gång jag parkerar min bil på allmän parkering, senast idag utanför Coop, så måste jag leta efter min bil.
Varje gång jag ska låsa upp bilen eller min ytterdörr måste jag gå igenom alla fack på väskan - mer än en gång.
Ofta måste jag springa upp till omklädningsrummet på jobbet för att hämta mitt inloggningskort eftersom jag hakat fast det i väskan för att veta vart jag har det, men glömt att ta med det ner.

Mina glasögon, spårlöst försvunna. Mitt körkort letade jag i månader innan jag gjorde ett nytt. Dagen innan det nya kom hittade jag mitt gamla.
Ja, jag är förvirrad, jag erkänner det. Ha tålamod med mig är ni snälla! ;)

Inlägg innehållande katter - enbart!

Så kom jag då hem med den lilla. Umeå-Timrå tur och retur.
Smilla mötte mig i dörren och blev förskräckt. Hade jag kunnat läsa hennes tankar är jag säker på att hon just i detta ögonblick tänkte:

What the fuck is this?!

Från att ha varit lugn och tyst hela bilresan satte Kiwi igång med ett konstant "pratande". Hon var väldigt avvaktande mot mig och jag fick först inte röra i henne. Men efter att ha gått runt och lokaliserat sig, nosat och kollat in alla rum hittade hon "sillen" och blev förälskad.

Smilla gick hela tiden efter och nosade på ställena hon varit på. Allt eftersom blev Kiwi modigare och mer nyfiken på Smilla. Smilla var mer avvaktande men det går framåt för henne med.

Äta middag under skåpet får man faktiskt när man är ny i familjen

På kvällen var vi alla tre i soffan och i natt har vi delat säng allihopa.

Jag har sett till att gulla extra mycket med Smilla så hon inte ska känna sig utanför.

Nu följer Kiwi mig i hälarna vart jag än går, men hon är inte van att sitta och gosa än så länge.
Jag tror det här kommer att att bli riktigt bra, men man märker att man haft en äldre katt som inte är så "upptäckande" av sig som en liten. Kiwi är överallt, på de mest omöjliga och möjliga ställen.

I morgon blir vi tre

I morgon åker jag till Timrå för att hämta hem min lilla Kiwi! Som jag har längtat! 

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på henne! 

Avslutet

Vår roadtrip längs Memory Lane började på västerbottens inlandsvägar. Vi körde förbi Maddes svärföräldrar och drack kaffe innan vi körde vidare mot Skellefteå.

På andra sidan vägen från där de bodde låg ett hus som var till salu- ett hus med potential!

Efter kiss- och kaffepaus i Skellefteå brassade vi vidare mot Norrbotten och Luleå.
Framme och incheckade på hotellet letade vi efter ett matställe med uteservering och satte oss på Roasters. Åt middag och drack ett glas vin när Sarah dök upp. Äntligen! Som jag saknat den människan!

När vi ätit satt vi på hotellet och diskuterade livet under året som gått. Allt som hänt i livet och allt som förändrats. Slutligen tog jag den turkosa bultsaxen i väskan, hängde den över axeln och så gick vi ner till "brottsplatsen"  Ett hänglås som skulle symbolisera "oss föralltid" med våra namn på har hängt där som ett hån under flera år. Sarah sa att hon blivit förbannad varje gång hon sett eller tänkt på att det hänger kvar. Men nu var det alltså dags! Dags för avslut!!

 Så diskret som man nu kan vara i en småstad en solig kväll under studenten och Pridehelg med en enormt stor turkos bultsax tog jag i för kung och fosterland. Klipp, klipp och så var det över.

Vi tog med en flaska bubbel ner till södra hamn där jag kastade låset så långt ut i vattnet som jag bara kunde.

Inga muggar hade vi men däremot tre plastlådor typ som de man får pizzasallad i. Fint ska det va!

Sen skålade vi med våra plastlådor och drack från hörnet!

Vi promenerade ner till Norra hamn och avslutade kvällen med att beskåda solen som gick ner över vattnet.

In love

Jag är helt förälskad i David Tennants dialekt! I´m moving to Scotland!

Cyklister för helvete!

Umeå är en stad fylld med cyklister. Jag säljer själv en massa cyklar på jobbet varje dag. Men skärp er för faan!

 I den här staden lever ni farligt! Jag var och postade ett paket inne i stan efter jobbet och körde hemåt längs ÖK mot kyrkbron. Ingen av alla cyklister som korsar den vägen varken saktar in eller ens ser efter om det kommer någon bil. De tar för givet att alla ser dem.
Visst är säkert de flesta som kör bil här i stan medvetna om att cyklister anser att bilisterna ska se dem och inte tvärt om, men kan man alltid veta säkert?!

De kör full fart över vägarna och riskerar sina liv om någon skulle missa att sakta in eller stanna för dem. Lite ansvar tycker jag faktiskt att de som sitter på sina cyklar faktiskt har. Tänk på det!
Ta det lugnt på era cyklar!

Det var allt jag ville säga - over and out!