Paradiset

Igår när vi var hos Sarah och Freddy skulle vi börja se serien American Horror story men Tilde hade lite svårt att komma till ro och somna. Så under tiden hon var uppe och lekte sig lite tröttare såg vi på Paradiset.
Det var en dokumentär om Hans och Kerstin har varit gifta i 65 år.
En dag bestämmer Hans mot Kerstins vilja att de ska ha en fondvägg i sommarstugan vid Torneälven. Oförmågan att enas om rätt färg och mönster har stoppat alla tidigare försök till renovering.

Jag skrattade så jag grät. Han kämpade på med tapeten, mönsterpassningen skulle stämma, han ville ha det på sitt sätt och han blev lite ilsken mot sin fru emellanåt.
Hon springer fram och tillbaka och försöker vara till lags "jag är så jävla less" uttryckte hon det. En 82 år gammal krutgumma.

När de slutligen var färdiga åkte han in till stan för att klippa sig. Då kom Kerstins väninna på fika. Hon tyckte minsann att det var finare innan de tapetserade.
-Ska vi inte ta och måla det vitt, säger hon finurligt.
Och sagt och gjort, de målar över hela tapeten med vit färg.
När Hans kommer tillbaka har väninnan åkte hem. Han kommer in i rummet och bara gapar.
- Jaha, det hade ju varit bra om du hade sagt det här innan jag tapetserade tycke han. Vem har varit här och målat?
- Inte kommer jag ihåg vem som varit här säger Kerstin.

Alltså, vilket härligt par!

Ni måste bara se denna dokumentär, man längtar riktigt efter att få bli gammal.

Figure it out

Så sjukt

Jag satt i soffan och sydde när jag hörde ett skrapande i hallen. Det lät som en katt som ville in, men alla katter var redan inne.
Jag gick ut dit för att släppa ut Kotte, som jag misstänkte var den som orsakade skrapandet.
Men det var ingen katt.

Det var denna figur som satt och burrade upp sig utanför dörren. Han/hon pickade på rutan och ville in.
Undra vad som hänt om jag släppt in den?

Mr Sixties

I mellandagarna var vi på utställning med svartvita foton som Philip Townsend tagit på det ljuva sextiotalet.

Jag gillar verkligen svartvita foton.

Philip Townsend var fotografen som förevigade Beatles, Stones, Twiggy, Marlon Brandon, Elisabeth Taylor, klädmodet, ja, allt som hände i Swinging London under 60-talet. 

Några figurer som kommer finnas i webshopen

Jag jobbar på med att få klart min webshop. Det tar ganska lång tid att fota, fixa, skriva och förstå hur man ska göra. Men en vacker dag, inom en inte allt för lång framtid kommer den finnas där ute i cyberspace tillsammans med alla andra webshoppar.

ja, Ja, JA!

Jag svarade ja - såklart!
Jag har alltid velat gifta mig, men det är först med Mats som det känns rätt. Och så frågade han mig. Min sambo - min blivande man!

Igår åkte vi in till stan och beställde de ringarna vi ville ha. De ringarna som han tog fram på nyår var låneringar. Det är tydligen så man gör, om man inte vet vad den andra vill ha för ring och kanske inte ens vet om personen i fråga ska svara ja.
Man betalar priset för riktiga ringar, får låna ett par fejkringar och väljer sen vilka man vill ha.
Vi borde få dem på måndag. Då är det på riktigt!

Jag köpte till och med två tidningar för att sätta mig in i allt som ska tänkas på.
Min syster har redan kollat upp en massa saker.....hon är snabb hon!

Årets första inlägg

Då är julen och nyåret till ända. Som vanligt kliar det i fingrarna efter att få plocka bort julen (hur mycket jag än älskar den). Få upp vårgardiner, vädra, skura med såpa och köpa tulpaner. Jag har inte tagit tag i detta än eftersom vi har haft gäster nonstop sen innan jul. De byter av varandra i dörren i princip. Just nu är Mats son Victor här med sin flickvän.

Så när de åkt då åker även julen.

Min familj har varit här under julen. Det har varit mysigt. Lite jobbigt med Mats brutna ben eftersom han inte han göra så mycket. Min syster har sprungit och kräkts stup i ett. Hon har varken magsjuka eller ätstörningar. Hon är bara lite gravid. Yes, jag ska bli världens bästa moster igen!

På julafton hade vi besök av både Smurfan och tomten. M jobbade sig genom ett berg av klappar och var väldans nöjd med alla smurfhus, bilbanor och klistermärken.

Tillsammans fick vi i familjen en gemensam present som jag och alla andra längtar mycket efter. Vi ska åka tillbaka till Spanien dit vi senast var när jag tog studenten och Tove fyllde 10 år. Så det är dags nu! Eller det blir ju nästa vår, inte nu i maj för då är Tove så tjock....(OBS!!! gravidtjock)

Min mamma hade gett oss olika pusselbitar som vi gemensamt skulle bygga ihop till lösningen på presenten - en karta över Spanien.

Tack så himla mycket! M är dock lite orolig för att vi ska glömma bort" att vi ska åka.

På juldagen ropade M att det var några konstiga fåglar utanför fönstret.

- Kom och titta Tim!
Tim hade inte tid för han satte just då ihop hennes bilbana.
- Hur ser de ut, frågade jag.
- De är stora, har tjock mage, stora fötter, de är prickiga och har vingar, eller nä förresten, de har inga vingar, berättade hon.
Vad är det hon ser för nåt egentligen?
Jag gick för att titta.

Rapphöns, vad fasen! De spankulerade runt på gården och jag ropade in Pälsen och lockade med godis för att hon inte skulle ge sig på dem.
Ivrigt berättade jag för min pappa och Mats, när de kom hem från stan, vad vi minsann sett!
Jaha, tyckte min pappa, vi såg en död hermelin unge på bron. Men åh, jäkla katter......en liten hermelin....så söt, men sååå död!

Nyåret kom. Madde, Robert, Liv och Evelina var här. Barnen åkte hem till mormor och morfar på kvällen och Madde blev nostalgisk över en liten vinflaska jag köpt enbart till henne, Blue Nun!

Vid tolvslaget skickade vi iväg tre röda hjärtballonger. Det var sååå fint och alldeles vindstilla.

Och vad kunde passa bättre än hjärtballonger en dag som denna. För tidigare på kvällen gick Mats ner på knä, trots sitt brutna ben, och frågade om jag ville gifta mig med honom.

Gissa vad jag svarade?!!