Allt är inte enkelt alla gånger

Jag är ofta snabb på att ta på mig saker jag kan hjälpa till med. Kanske är jag för snäll, men många gånger rent korkad.
Jag få för mig att saker ska gå så lätt och snabbt.
För många år sedan jobbade jag på McDonalds. Vid jul hade handlarna gått ihop och anordnat ett tomtelopp som skulle gå av stapeln längs Storgatan. Olika företag tävlade mot varandra i ett hinderbanelopp där det fanns olika julinspirerade stationer. Man skulle springa med säck, slå in paket med vantar, äta pepparkakor och vissla "hej tomtegubbar" och så vidare.
Vi ställde upp med ett lag och jag tog naturligtvis på mig att ordna med tomtedräkter. Vi var 5 st i laget och jag hade sett ut tomtekläder som skulle passa perfekt. Ett stort gult M skulle naturligtvis finnas på ryggen så alla kunde se vart vi hörde hemma.
Min plan var att med gul textilfärg måla dit dem - hur enkelt som helst. Fel! Färgen sögs in i tyget och det syntes knappt någonting alls.
Då tänkte jag att jag köper gult tyg och syr dit. Det gick åt fanders! Jag hade köpt trikåtyg som drog åt alla håll och kanter. Bör tilläggas att allt det här var före tiden då jag sydde. Symaskin var i mina ord en svordom, ett hån!
Efter många fula ord och en del tårar gjorde jag som vanligt, ringde mamma.
Hon kom över, och ordnade upp allt! Vi var väldigt fina på tomteloppet! Tyvärr har jag inga bilder att visa, bara en film.

Vi fortsätter till nästa episod. En McDonaldsflagga skulle kortas av, och jag skulle sy in en kanal för en tyngd för att hålla den rak. Men att få vinkeln rätt så att den inte bara är rakt av utan lutar lite var inte det lättaste.

Om jag inte minns fel hamnade den där flaggan någonstans långt nere i restaurangens källare....ofärdig.
Saker kan ofta verka enkla i mitt huvud, tills jag väl sätter igång och inser att min plan inte riktigt fungerar.

Värme i hjärtat

Dagen började med kramkalas när jag kom till jobbet efter nära två månaders frånvaro. Det kändes så himla härligt att folk var så glada att se mig.

Det visade sig vara både Lukas och Pernillas sista jobbhelg. Pernilla börjar som spaterapeut på iksu och Lukas flyttar till kärleken på Gotland.
Jag har känt mig så lugn och positiv idag. Kunnat rycka på axlarna åt kunder som uttalar sig spydigt och Evelina försökte nu ikväll beskriva hur hon uppfattade mig.
Jag försökte hjälpa henne med att säga "för mesig?". Men hon tyckte att jag kändes som en snuttefilt som man bara ville krama! Så fint!!

Hur roligt det än varit så är det skönt att landa hemma. Jag som sitter ensam och pluggar hela dagarna och mest har online och telefonkontakt med mina studiekamrater upplevde en stor skillnad i att se levande människor i massor. Så lite trött är jag kanske ändå.

Nu tar jag det lugnt resten av kvällen!

Tillbaka till rötterna

I helgen ska jag jobba för första gången sen augusti. Det är bara två dagar så det känns roligt att komma in och gästspela. Back in blue - once again!

Det som blir roligast är att få träffa alla kollegor. Dock är det Pernillas sista jobbhelg innan hon börjar sitt nya jobb, men jag är glad för hennes skull! Hon kommer att passa bra på sin nya arbetsplats!

Har suttit med inlämningsuppgift hela dagen, blandat med två lektioner, diskussionsforum och sjukdomslära.
Det som fascinerar mig är att jag faktiskt kan skriva annat än det jag vill. Länge har jag trott att jag saknar den förmågan.
Jag tycker att jag kan skriva, även om det inte alltid är korrekt enligt alla svenska skrivregler.  Jag brukar utgå från det jag tycker låter bäst helt enkelt - jag tänker inte så mycket, bara gör. Och jag är medveten om att det jag skriver ofta är talpråk.
Min syster har under flera år pluggat på universitetet, till socionom. Bara att höra henne prata om B- och C-uppsatser, rapporter och annat har gett mig kalla kårar. Jag har känt att det det skulle jag jag aldrig klara av. Men hittills verkar det som att jag gör det.

Jag tänker på tiden när jag skrev reportage till en tidning i Luleå. Det jag fick som respons från han som var ansvarig för tidningen var att mina reportage var jättebra. Så jag antar att jag kan, om jag bara engagerar mig.

Ikväll har vi firat min pappa som hade födelsedag. Familjen var samlad och åt lasagne och tårta. En mysig kväll helt enkelt! Just nu sitter jag och jobbar på illustrationerna till boken. Det pirrar i magen när författaren skriver "vår bok"! Hoppas verkligen att det är något bokförlag som nappar på idén!

Ljuva nostalgi

Det var länge sedan jag gjorde ett nostalgi inlägg, så nu är det god tid för det.
När man har barn i sin närvaro inser man att tekniken har tagit riktigt stora steg från ens egen barndom till nutid.
Nu streamas film, det finns Netflix, HBO och massa andra filmtjänster.

För jag var liten hade vi inte ens en VHSspelare, den kom in i familjen långt senare. Så det häftigaste var när ens pappa lånade hem en spelare över en helg och jag fick hyra en film på macken eller en videobutik. Tänk att det var så speciellt. Nu kan barn se film när som helst utan att det är det minsta spektakulärt.

Ibland hände det att vi hyrde en moviebox. En portabel VHS-spelare som var förpackad i en väska. Så himla coolt det var!

Det som var viktigt när man hyrde film var att spola tillbaka den till början. Så där satt man på vardagsrumsbordet och väntade, väntade och väntade tills det klickade till och filmen var tillbaka till dess början.

För vi köpte en VHS-spelare så kunde man ju spela in program och filmer från TV. Jag vet inte hur länge jag kånkade runt med en flyttkartong full med inspelade band. Det var Jönssonliganfilmer, serier och jag vet inte allt.

Slutligen bestämde jag mig för att kassera alla inspelningar. Det var när jag bodde i Sundsvall och jag föreslog till mins föräldrar att vi skulle se nån film. Men vad jag än slog på så var det suddigt, hoppigt och allmänt dålig kvalité. Så de fick gå till skroten.

Fortfarande kan man på olika loppisar hitta VHS-filmer för 5 kr/st. Finns det ens någon som har en spelare kvar i bruk?

Matadoren

I går kväll ville jag göra som matadoren i Tjuren Ferdinand och slita mitt hår och bara grina rakt ut.
Efter att ha haft en svår start att komma igång med illustrationerna till boken kom jag tillslut igång. Jag hade gjort ett klassrum, placerat in de färdiga barnen och skissade på två nya.

Jag satt nog i mer än två timmar och gnetade när plötsligt programmet bara la av. Och jag hade inte sparat på läääänge.
Medan jag startade om det mumlade jag om och om igen...gode gud gör så det är kvar, gode gud gör så att det är kvar....
Gick på recent files och höll andan. Tomt!
Allt mitt jobb var borta! Illustrator är inte som word som självsparar med jämna mellanrum. Nej nej, här hänger allt på den som sitter bakom skärmen. Jag hade inte gjort mitt jobb, jag var för inne i det jag gjorde i stunden.

Klockan var runt åtta på kvällen och jag tänkte att nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Men skam den som ger sig.
Som tur var hade jag tagit några få skärmdumpar i början och den senaste fick ligga som mall för den nya bilden.


































Arbetet efter sista skärmdumpen hade kommit mycket längre, en figur var klar och den andra långt gången.

Ikväll ska jag spara, spara, spara!!

Nystädat

Söndag och nystädat hem! Fy tusan så skönt att börja veckan på noll.
Jag tänkte sätta mig och lyssna på en ljudbok och fortsätta rita till boken. Jag kom av mig och tappade lite fokus och nu känns det lite svårt att komma igång igen.

Jag har även slutfört lite nya figurer så lagret inför julmarknaden är utökat.

Fantastisk fantasi

Jag har hört att det är många som tycker att det inte finns något mer ointressant än att höra någon annan dela med sig av nattens drömmar.
Själv är jag så fascinerad av detta "fenomen", alltså drömmar. Varför drömmer vi? Vad vill drömmarna säga? Finns det nån dold mening i det vi drömmer - något som ska hjälpa mig eller få mig att inse något?
Jag har varit på några drömföreläsningar och det är ett väldigt intressant ämne.

Jag drömmer oerhört mycket, och väldigt detaljerat. Miljöerna är som hämtade ut fantasyfilmen och jag kan förundras över hur jag kan drömma sånt som jag drömmer.
Men drömmar är svåra att beskriva för andra, ofta blir det hackigt och osammanhängande och det känns inte alltid som att man har bilden klar för sig.
Jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av de oerhört häftiga miljöer och händelser som utspelar sig i min hjärna om nätterna.

Kanske kan man säga att drömma är ett av mina intressen.

Den senaste veckan ha vi läst om hjärnan i skolan. Tänk vad betydelsefull den är, och vad den kan göra. Både hjälpa och stjälpa.
Att lite grå och vit substans kan innehålla så mycket!