Här satt jag i godan ro. Iklädd mina fulaste kläder, osminkad och med håret åt alla håll...så ringer det på dörren.
Jag öppnar i tron om att det är en granne som kommer med någon av katterna eller nåt. På bron står en tjej. En tjej som jag aldrig sett förut. Hon pratar med mig...på norska. I handen håller hon mitt reportage som var i tidningen igår.
Hon frågar om hon och hennes väninnor får komma in och titta på mina grejer.
Självklart svarar jag. Lite generat förklarar jag att jag inte hunnit få i ordning i butiken men att jag kan ta fram alla figurer jag har.
Häller ut alla i soffan och låter dem kolla igenom allt.
Passar även på att ta en bild på dem, samtidigt som jag förklarar att det här minsann inte hör till vanligheten så jag måste få föreviga det.
De förklarade att de stannat över i Töre och sett mitt reportage i tidningen och sagt att dit skulle de åka. Så med GPS´ens hjälp hittade de hit. Det är bra jobbat!
Efter att ha handlat av mig och tackat för sig hälsade jag dem välkommen åter när jag fått igång butiken.
Fasen vilken överraskning! Jag kan inte fatta det!
