Se det som ett äventyr

30 mil, från hus till lägenhet. Bara det blir en stor omställning. Jag kommer i alla fall inte att bo mitt i smeten utan lite ute på landet fast ändå nära stan.
Jag flyttar till Röbäck. Omgiven av åkrar, hästar men ändå cykelavstånd till stan.
Spanar man ut över åkrarna kan man se den gulblå ikea skylten. Så nära ikea har jag aldrig bott.

En av mina bästa kompisar kommer bo ett stenkast bort från min lägenhet. Ja, kanske lite längre än ett stenkast, några hundra meter. Så långt kastar i alla fall inte jag. I sommar vill jag sitta med henne på min balkong och dricka iskall sangria.

Här är en liten ritning på mitt nya hem. Det kommer ändå bli spännande att få göra det till mitt.

I morgon är sista dagen här hemma, på söndag packar jag min Mini med det jag behöver för en månad framöver och åker söderut. Inflyttningen i lägenheten blir inte förrän i början av juli så jag kommer bo hos mina föräldrar fram tills dess.
Katterna lämnar jag här tillsvidare, så de kan fortsätta jaga råttor över sommaren. Det blir som kollo för dem.

Jag försöker att inte tänka så mycket på varför jag flyttar och på att jag inte kommer att bo här längre. Då blir det för jobbigt. Att bara titta ut över havet som glittrar och veta att jag inte kommer ha den här vyn utanför mitt fönster längre gör ont. För ont för att tänka på.
Därför låtsas jag att jag är någon annan, som ska ut på äventyr. Som är spontan och gillar förändringar.
Jag tänker på en kompis i Skellefteå som yttrade en fras när vi stod på en översvämmad camping med ett vattenfyllt tält. Se det som ett äventyr utbrast han.

Jag har tänkt mycket på den frasen den senaste tiden. Jag måste se det som ett äventyr. Jag flyttar ju trots allt inte till det okända, jag flyttar ju till familj och vänner.