Det finns en plan med livet. Det är kanske inte alltid man förstår den, men jag antar att det trots allt finns en mening med allt som händer.
Det har varit tyst om mig ett tag nu. Jag har inte orkat vara social, varken på nätet eller i verkligheten.
Jag går igenom en stor förändring i mitt liv och ska nu börja skriva på ett nytt kapitel i min bok.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja…jag har dragit mig för att skriva det här inlägget eftersom det blir så verkligt då.
Jag och min man ska separera. Det känns oerhört jobbigt vilket jag antar att alla förstår, oavsett ni själv gått igenom en separation eller inte.
Vi är absolut inte ovänner, vi är bästa vänner! Jag älskar honom fortfarande med hela mitt hjärta och vill honom bara gott.
Det här berör egentligen ingen annan än mig och honom även om flera andra påverkas av det, speciellt familjen, men jag vill ändå berätta för er eftersom det innebär en stor förändringar för mig.
Jag kommer att flytta från Luleå, börja ett nytt kapitel 30 mil söderut, i Umeå. Där har jag släkt, familj och nära vänner.
Jag ska jobba och plugga och göra allt det jag drömt om och jag kommer göra det på egen hand.
Så den senaste tiden har jag packat ihop mitt liv, funderat, grunnat, gråtit, mått dåligt, skrattat, känt stöd och kärlek, längtat, saknat och fruktat vad som komma skall.
Jag är inte en spontan person, jag avskyr verkligen förändringar. Men ibland måste man ta steget och kasta sig handlöst ut för att se vart man landar.
Ibland kan det behövas lite extra stöd och vissa justeringar, men det brukar ordna sig till slut.
Mitt hem är min trygghet, och trygghet är det absolut viktigaste i mitt liv. Jag är skiträdd för det jag ska göra nu, lämna mitt hem och skapa ett nytt.
Jag låter er följa med på min resa, förutsättningslöst. Vissa saker kommer vara detsamma, men mycket är förändrat.
Var rädda om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!