lördag 16 januari 2016

En man som heter Ove

Vi var på bio och såg En man som heter Ove i går kväll. Jag har läst boken och älskade den och hade längtat efter att gå och se filmen.


Den hade fått väldigt bra kritik och hade gått om Star Wars på biotoppen. Jag hade höga förväntningar om än jag var inställd på att boken skulle vara bättre. Som det oftast brukar vara.

Jag måste säga att den här filmen hamnar på topp hos mig med. Det gick rätt in i hjärtat och berörde, rörde om och fick mig att tänka på livet.


Jag tror faktiskt att det är den finaste film jag någonsin sett. Med tårarna rinnande ner för kinderna drog jag upp kragen på jackan högt, för att ingen i publiken skulle se hur mycket jag grinade på vägen ut.
Min man frågade om jag var ledsen och jag kunde bara få ur mig några grymtande samtidigt som jag skrattade.
På vägen hem försökte jag förklara en av många scener jag blivit så ledsen och rörd över.
- Han drog upp radion för att katten inte skulle bli rädd när han skulle skjuta sig....bölade jag.

Jag är väldigt blödig när det kommer till djur.

För er som inte läst boken - gör det! För er som inte sett filmen - GÖR DET!


Tack Fredrik Backman för att du skrivit boken! Tack Hannes Holm för en underbar film! Tack Rolf Lassgård för en underbar Ove! Tack alla andra skådespelare och filmarbetare som varit involverade - ni gjorde ett strålande jobb!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!