tisdag 23 juni 2015

Sen sist...

Det har gått flera veckor sedan jag sist bloggade. Veckor fyllda till bristningsgränsen av saker att göra, tankar att tänka, planera, oroa sig för.
Först och främst var jag i Stockholm för att min syster och hennes Sambo gifte sig den 13 juni. Ett soligt och varmt Stockholm mötte oss bleka och värme ovana norrbottningar/västerbottningar/göteborgare.


Det blev bröllop på Skansen och vädret var perfekt. Allt var jättefint och brudparet var så vackert.
Det var roligt med ett annorlunda upplägg. Eftersom det var drop-in bröllop så var det fullt av fastklämda människor och gäster.


Vi hann med ett besök på Gröna Lund och jag åkte Kvasten med Marit och Tim. Den såg inte så hemsk ut från marken men jisses vad det var obehagligt! Jag var helt skakig i benen efteråt. Marit påstod att hon bara vädrade munnen när hon i panik spärrade upp den...ha ha ha!

På hemmafronten har jag målat fönster. Det känns som ett evighetsprojekt. Vi har så många fönster och det är ett enformigt och trist jobb. Jag försöker att tänka på hur fint slutresultatet blir, då går det lite lättare.
Det ska bli roligt att visa hur resultatet blir när allt är klart.

På jobbet har det stått stilla ett tag. Nu har det lossnat och allt händer NU. Det är massor som ska förberedas inför Formex i augusti och igår kom provkollektionen med våra barnkläder till Stina i Stockholm. (Ni som vill följa mitt och Stinas nya projekt kan göra det på www.lunaandjuliet.blogspot.com) Hon har prickat av och kontrollerat att vi fått allt och att vi är nöjda med produkterna.


Jag ska inom kort fotografera kläderna, innehållande barn. Riktiga, levande barn. Barn med egna viljor, barn som kanske inte gör som man vill. Barn som rör sig snabbt och barn som är de som kommer använda dessa kläder framöver.
Jag känner mig nervös. Nervös för att inte få bra bilder. Nervös för att inte resultatet ska leva upp till min vision och för att behöva göra om allt igen.
Jag är ingen proffsfotograf. När man fotar t. ex. en lök så ligger dessa stilla. De är aldrig rastlösa eller trötta. Med barn är det tvärtom.
Jag har valt att jobba med kompisars barn. Just för att kunna göra om fotograferingen om det skulle bli dåligt.
Jag håller i alla fall tummarna för att det ska bli bra bilder som går att använda. Ett skrämmande men roligt uppdrag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!