What can I say...

it is raining cats and dogs outside...

Att dela med sig av det roliga

Mats fick dela med sig av sin leksak. Kotte ville inte kliva ur grävskopan.

Härlig stil

Ny vecka, igen. Vi är snart inne i juni och tiden rusar fram. Den tar ingen hänsyn till om man har mycket att göra.

Idag ska jag måla klart Tildes stolar.

Tänkte bjuda på två härliga bilder. Jag vet inte vems hund det är, den låg på stan och jag kunde inte låta bli att föreviga den. Vilken stil.

Den andra bilden är på Curry när han börjat äta välling. Det var också en stil att föreviga.

Idag ska jag njuta av solen.

Väder - regn

Ja, det regnar nu igen. Men det gör inte så mycket eftersom man får gjort en massa saker inne. Alla har väl saker som man skjuter upp, som aldrig blit gjorda och som ständigt är ett dåligt samvete som stjäl en massa energi.
En sådan sak för mig har varit klädkammaren. Det har varit opraktiskt gjort redan från början. Trång och jä**ligt.
Men nu har vi äntligen fått ändan ur vagnen och gjort om, gjort rätt och fått det riktigt bra. Det är inte helt klart än, men det känns redan så mycket bättre. Som en tyngd som lyfts från mina axlar.



Se så fint det ser ut. Kotte tyckte nog att det var stökigt och trång överallt så henne hittade jag ute i tvättstugan....i dockvagnen.



På Ängsgården där farmor har bott hade de gjort fint med en bild på henne och tända ljus. Det var fint gjort.



Vi har en rondell här i Luleå med ett....konstverk?....i form av en stor rostig boll. Jag tycker det ser ut som något från Star Wars men nu blommade det gult runt om den så det var riktigt vackert.




Och här satt Pälsen när vi kom hem.

Mammas dag

Grattis lilla mamma på morsdag!

Förr i världen åkte vi alltid till farmor och åt tårta. Hon brukade göra tårtor med gelé i mitten eller med after eight och konserverade mandariner.

Hos farmor var det inte 7 sorters kakor som gällde, snarare 12 sorter.

Idag blir det ingen tårta hos farmor, däremot ska vi till hennes rum och städa ur, plocka ihop hennes saker...inte riktigt samma sak.

Lady in the water

Jag har en favoritfilm som jag vill tipsa om. Lady in the water av M. Night Shyamalan.
Om du tycker om filmer mer sagobetoning ska ni se denna.
Jag längtar efter att se den igen.

Den blyge portvakten Cleveland Heep träffar den mystiska kvinnan Story och bestämmer sig för att hjälpa henne hitta hem. ”Det kommer bli väldigt farligt”, varnar hon honom, ”och väldigt fascinerande”. Det visar sig att ondskefulla väsen från en annan värld hotar att förgöra Story och alla som hjälper henne… och de som bor i huset inser snart att de är en del av historien. Deras liv visar sig ha en dold mening och de trotsar ondskan för att fullfölja sina öden.

Mucho figurer!

Här är fler figurer. Jag hoppas få klart beställningen till Juliet i Stockholm nu i helgen, och så vill jag hinna jobba upp ett litet lager så jag har.

Men det tar som sagt lite tid!

Mentalt solsken

Typiskt att det ska vara grådimmigt och regn hängande i luften idag av alla dagar.

Det är lördag och på Biltemas parkering är det Key Town Meet.

Jag ska inte ljuga och påstå mig vara speciellt bilintresserad, men det är många väldigt häftiga och snygga bilar där.

Sen är det ju på min arbetsplats det är, och min sambo är involverad så jag bör väl "puscha" för det.

Och givietvis är det ett extra plus när man stöter på riktiga entusiaster som går in för det totalt.

Förra året fick vi åka med Sven från byn på en raggarrunda på kvällen. För det är ju standard efter sådana här möten.

Men nu när jag tittar på bilderna från förra året så regnade det ju lite då med, och folk verkade lika glada för det. Så vi hoppas på det bästa.

Men så plötsligt tittar solen fram, i allafall mentalt.

Jag är inne på min vanliga bloggrunda och landar hos Underbara Clara. Där har hon lagt ut bilder på sin lilla kille som ligger i vaggan med inte mindre än Boo.


Bilderna är lånade från Underbara Clara
Och så blir jag liksom så glad i hjärtat. Det var en bra start på dagen.

Nam nam

Jag köpte en så fin ströare i Piteå i tisdags. Den är nog gjord för socker egentligen, för hålen i locket bildar ett S, men jag har kanel i min istället.

Jag älskar risgrynsgröt med kanel!

En sista önskan

Jag fick nyss veta att begravningen för farmor blir den 21 juni.
Min farmor blev 96 år gammal. Jag var övertygad om att hon skulle överleva oss alla.

Hon berättade ofta om att de var tvugna att nöddöpa henne när hon föddes. De trodde inte att hon skulle överleva. Men det gjorde hon.



Hon fick 5 barn, varav det ena min pappa.

Hon var inte den som väntade på att någon skulle hjälpa henne så hon tog ofta själv tag i saker. Hon klättrade på stegar, hon klippte gräset och skottade tills hon var helt slut. Hon ville aldrig vara till besvär. I och med att hon var så snabb på att göra allting själv råkade hon emellanåt ut för olyckor. Brutna ben, armar, blåmärken...men hon återhämtade sig alltid.

När min farfar dog bodde hon kvar i huset flera år. Hon tog hand om sig själv länge. Jag tror det var runt 2001 eller 2002 som hon sålde huset och flyttade till en lägenhet i stan.
Jag tror inte hon trivdes så bra där. Det var en ganska mörk lägenhet och hon var ganska ensam.

Trots att hon haft några av sina barn i närheten så har hon inte fått speciellt mycket besök av dem. Det är tragiskt. Det känns som att nästan bara min familj har varit de enda som brytt sig om henne, och det säger jag inte för att vara partisk.
Några av mina kusiner har också brytt sig om henne. Men flera av hennes egna barn har enligt mig inte varit så omtänksamma om henne. Det hade kanske räckt med ett telefonsamtal då och då, eller att åka förbi och prata lite med henne.
Jag säger inte att de aldrig var förbi henne, eller aldrig hörde av sig till henne. Men för mig var det väldigt sällan med tanke på att jag pratar med min mamma minst en gång om dagen.
Och jag vet att farmor funderade på varför, och saknade det.

När hon bodde i lägenheten så blev hon sämre och sämre och jag trodde inte att hon skulle leva så länge till. Men efter det att hon flyttade till äldreboendet, fick folk runt om sig och fick mat på regelbundna tider så återhämtade hon sig.
Tänk, flickan som nöddöptes blev nästan 100 år gammal. Tänk vad hon varit med om mycket i sitt liv. Tänk hur mycket som har förändrats i samhället.

Tankar

Ibland kan jag känna mig otillräcklig. Jag vet inte om jag är född sån eller om jag bara är dåligt på att få balans i tillvaron.

Jag får inte dagens timmar att gå ihop med allt jag vill/bör och absolut måste göra.

Många viktiga saker blir uppskjutna till imorgon och vidare till i övermorgon.

Jag slarvar med det viktigaste, att ha en bra matrutin. Det känns tråkigt att planera, handla och laga maten. Helst av allt vill jag ta ett piller som gör mig mätt och som innehåller all näring jag behöver. Det gör att jag skulle spara en massa tid och en massa energi.

Jag sitter och jobbar, stökar till en massa runt omkring mig. Sen har jag ingen energi kvar till att röja upp efter mig. Skjuter upp även detta till imorgon.

Hur ska jag göra för att få balans, känna harmoni och kunna leva för dagen?

Uppdatering

Jag träffade sjukgymnasten på ortopeden igår. Hon tror att det kan vara en inflammation i min axel, att det är därför jag fortfarande har ont. Jag ska få Pronaxen utskrivet och förlängd sjukskrivning.

Idag fick jag dessutom nya övningar för axeln.

Det är kvavt inne, jag försöker jobba så mycket jag kan för att få klart leveransen till Stockholm.

Satte upp några affischer i Piteå igår.

Lilla Liv

"Så synd att hon dog. Hon verkar vara trevlig och snäll. Kram Liv. Mamma hälsar att hon tänker på er"

Den här kommentaren fick jag igår på inlägget om min farmor. Det är skrivet av min guddotter som snart fyller 9 år.

Liv och lillasyster Evelina - i och för sig en två år gammal bild.

Det fick mig att börja gråta. Lilla älskade Liv!

Liv, du har faktiskt träffat min farmor. Den dagen då Tove fyllde år och du kom och hälsade på iklädd gummistövlar, kikare och vingar. Du var för liten för att komma håg det.

Min farmor

Min farmor.....hon dog i natt......

Min farmor på sin 90 års fest

Jag och min farmor.....det känns så konstigt nu....