Jag fick en förfrågan av en kvinna på jobbet om jag gjorde snuttefiltar. Jag svarade att jag inte gjort några innan, men att jag absolut kunde försöka.
E har 2 st likadana snuttefiltar som alltid ska vara med när han ska sova. Jag hade dessa som mall men gjorde den à la Luna. Filten är tillverkad av flanelltyg och har små lappar runt om. Huvudet är i Lunastil. I morgon ska jag ta med de två jag sytt (en med och en utan lavoar) så får vi se om det är något hon är intresserad av.
I morse vaknande jag 05.50. Gjorde min vanliga morgonrutin på nätet med att kolla Facebook, instagram, expressen och min mail.
I mailkorgen låg ett mail från förlaget att allt jag skickat in såg bra ut. Detta innebär att jag antaligligen inte behöver tänka mer på att behöva ändra eller åtgärda något mer - det är otroligt skönt!
Det ska vara plusgrader hela veckan och jag hoppas att så mycket snö som möjligt smälter bort. I helgen har grusvägen som går förbi vårt hus varit helt bar. Det var så härligt igår när vi kånkade ryggsäck, ved och stolar längs vägen och begav oss upp i skogen till ett "berg" som M hade hittat.
Aningen jobbigt var det att ta sig upp eftersom snön inte bär på alla ställen. Desto bättre var det på vägen ner när det gick att åka på rumpan stora delar.
Vi tog oss i alla fall upp på en avsats där vi slog läger, grillade pinnbröd, potatis, korv och köttbullar och drack varm choklad. Det var en skön dag!
Igår var jag och testade mig för Covid-19. På en parkeringsplats satt jag och topsade näsa, hals och spott för att lämna över det till en kvinna med gripklo (en sedan som man plockar skräp med från gatan).
Idag kom svaret, negativt. Jag var inte smittad vilket kändes som en lättnad även om det hade känts skönt att "göra bort det" - så länge man inte skulle bli jättesjuk.
Dessa dagar hemma hann jag i iallafall slutföra de sista sidorna av boken. De är godkända av författaren så nu ska jag bara se hur jag på bästa sätt överför illustrationerna till bokförlaget.
Det känns som en lättnad att ha gjort klart jobbet. Nu återstår bara att invänta den verkliga boken och hoppas att det kommer gå bra för den.
Onsdag var jag på intervju. Fredag fick jag veta att jag fått jobbet. Tisdag kastades jag in för att ersätta en av av de två sekreterarna som var sjuk. Onsdag blev den andra sekreteraren slut vilket innebar att jag var ensam i receptionen och ensam med allt annat som skulle göras, post, diktat mm.
Jag har haft tur att andra hälsocentraler gått in och hjälpt mig eftersom jag inte hunnit få behörighet till allting än. Det bure ven rivstart kan man lugnt säga, men jag klarade det trots allt.
En fördel är att jag varit på stället förut, när jag hade min andra praktik, och att jag hunnit få lite kontakt med alla som jobbar där. De har varit helt otroliga och jag har fått så mycket uppmuntran, startande och pepprig så ni förstår inte. Jag trivs jättebra!
Helgen innebar massiv tvätt, städning och jobb med boken. Jag upptäcker hur mycket jag hunnit få undan under dagar jag varit arbetslös, men som nu blir liggande. Dock har jag fått komma hem till lagad middag vilket är en tvärtomupplevelse från hur det varit under tiden jag varit hemma.
Jag har varit rätt slut i helgen. Jag är inte van att träffa så mycket folk dagligen så det gör att jag blir lite slut. Igår somnade jag klockan 21.
Dagen har varit fokuserad på boken och jag har fått godkänt på i princip två uppslag, men några små justeringar. Då är det bara två uppslag kvar och sedan är jag i hamn.
Igår kunde jag ta det första riktiga andetaget sedan 5 juli. All inre stress som har belägrat min kropp under 8 månader kunde försvinna och jag kände mig helt lugn inombords, som att magen var fylld med bomull.
Igår fick jag veta att jag fått jobbet som jag var på anställningsintervju för i onsdags. Redan efter intervjun kändes det så bra, men jag var rädd att hoppas på för mycket och kraschlanda om jag inte fick det. Hela vägen hem från Bredbyn var mitt mantra "hoppas inte på för mycket".
Ända sedan min sjukskrivning upphörde och jag inte längre fick sjukpenning har jag haft dåligt samvete för allt som måste köpas. Varenda liten sak har känts jobbig eftersom jag pga av mitt företag inte var berättigad till A-kassa. Det är en sjukt jobbig känsla att inte kunna bidra till hushållet lika mycket när det kommer till det ekonomiska. Jag har känt mig som en parasit.
Men, igår ringde alltså chefen upp mig och berättade att de väldigt gärna ville att jag skulle få jobbet som medicinsk sekreterare på hälsocentralen i Bredbyn när Kicki går i pension. Det var där jag hade min andra praktikperiod och jag trivdes jättebra. Det är liten, mysig och familjär arbetsplats.
Djupa, lugna andetag är det som gäller nu!
Kommentarerna som jag fick på instagram gjorde mig så glad. Det är så roligt att få veta att mina skapelser är uppskattade.
Igår kom äntligen beslutet om boken. Det har känts så avlägset men nu har vi fått veta att illustrationerna ska vara färdiga i mitten/slutet på april för att boken ska hinna komma ut i juni. Nu är det verkligen en verklighet och det ökar motivationen för mig att färdigställa bilderna.
Det blir ett digert jobb, men det ska gå!
