I går kväll började min mobil att dra sina sista rosslande suckar. Den höll ut till i morse när jag självvalt lät den somna in. Det går inte att ha det så här som vi haft det på sista tiden.
Jag kan inte lita på den, den sviker mig, den laddar ur batteriet på några sekunder, den visar konstiga meddelanden som inte vill försvinna.
I går kväll strax efter 23 satte jag mig i panik och laddade över alla bilder i datorn. Den skulle inte få ta med sig dessa i graven. Och jag hann! Med hjärtat i halsgropen tog jag mig igenom proceduren och räddade dem.
Jag har testat allt, fabriksåterställning och rengöring av batterikontakter men den verkar ha gett upp.
Så jag letade fram min gamla mobil så den får hoppa in som ställföreträdande ett tag.
Som tur var hade Mats en "ram" till SIM-kortet så att jag kunde använda telefonen. Jag har ett litet SIM-kort och min gamla mobil accepterar bara stora SIM-kort.
Ja, jag vet - vilka patetiska problem när man ser till allt som händer i världen. Men har man en mobil, och man vant sig vid att ha den tryggheten så blir man lite naken och utsatt utan den.
Nu återstår det att se vad man ska köpa för typ av mobil. Jag har haft samsung de senaste åren. Har aldrig haft en iphone, som så många andra.
Jag är lite negativt inställd till iphone just för att de verkar så sköra. Alla går omkring med krossade skärmar. Det har aldrig hänt med samsung, hur många gånger den än tappats i marken.
Vi får se vad det blir. Det är ju sjukt dyrt att köpa mobiler, dessvärre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!