onsdag 16 november 2016

And suddenly you know......

Under mitt utvecklingssamtal igår sa min chef:
- Du är en annan Malin nu. Du kanske har hittat den du verkligen är.


Kanske är det så att jag börjar landa. Hitta tillbaka till mig själv, som den jag verkligen är. Hitta nya vägar att gå och hitta nya sätt att göra dem på.


Jag inser nu, när jag tittar tillbaka på de senaste åren av mitt liv, att jag har varit en fånge i mig själv.
Jag har inte använt mina vingar, inte trott på mig själv och det jag kan och gör bäst. Jag har begränsat mig både i sättet att leva och i mina åsikter om mig själv och liver runt omkring mig.


I och med flytten hit till Umeå, som kom oväntat och hastigt, så har jag behövt släppa så mycket "trygghet", eller det jag trott varit trygghet. Jag har fått kasta mig ut handlöst och hoppas att jag ska landa mjukt eller att någon eller något ska ta emot mig.

Jag har utmanat mina rädslor, klarat mig igenom det och kommit ut på andra sidan. Jag känner mig så mycket starkare och mer ödmjuk till livet. Jag vet att inget kan tas för givet, det gäller bara att njuta och våga glädjas när det känns bra istället för att tänka på vad som kan hända längre fram. Sluta se katastrofen runt hörnet!

Ibland måste man gå igenom helvetet för att komma till himlen - så är det bara. Jag är inte där än, men jag är på väg!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!